Fortsätt till huvudinnehåll

Östgötaporten blir Holmens hörna?


Det var vid ett medlemsmöte på onsdagskvällen som IFK Norrköpings ordförande Peter Hunt lät bomben brisera. 2020  blir sista året med Östgötaporten som namnsponsor. De nya amerikanska ägarna till fastighetsbolaget vill inte ha kvar namnet.

”Vi är öppna för förslag på vem vi skulle kunna sälja namnrättigheterna till. Vi talar ändå om två-tre miljoner varje år.” sa Hunt.

2-3 miljoner är inte kattskit ens för en rik förening som IFK men namnet går säkert att sälja till någon annan koncern med Norrköpingsanknytning.  Hunt får väl slå en signal till miljardären Fredrik Lundberg. Kanske Holmens hörna vore passande?

Namnbytet spelar väl ingen större roll för surbullarna på läktaren. Det är väl bara C Mores kommentatorer som säger Östgötaporten. Övriga Norrköpingsbor säger väl Parken eller Nya Parken som de alltid gjort.

Jag minns inte när det blev populärt att sälja namnen på alla parker och vallar till företag i de mest skiftande branscher. Ishallen i Mjölby kallades från början (1986) BT-rinken och har sedan dess haft skiftande namn. För några år sedan återkom BT och dess nya ägare med namnet Toyota Handling Arena innan ett byte skedde till nuvarande namnet Protrain Arena för ett par år sedan.

Jag är lite fascinerad över dessa föreningars finansiella fiffighet som lyckas sälja namnet på en anläggning de inte äger. Ishallen i Mjölby är, för att ta ett näraliggande exempel, en kommunalt ägd hall så försäljning av namnrättigheterna måste vara ett förtäckt kommunalt bidrag.

Hur mycket sponsorerna får betala för namnet är en väl förborgad hemlighet. Idrottsföreningar vill ha samhällets stöd när det krisar (se Piraterna) men vägrar transparens vid sådana här tillfällen. Det finns ett passande ord för detta och det är hyckleri.

Dessa ständiga namnbyten är förvirrande. För tio år sedan när Piraterna tillhörde Sverigeeliten köpte en återförsäljare av lastbilar, tyska MAN, namnet men säsongen hann inte starta förrän namnsponsorn slog vantarna i bordet. De hade planer på att flytta från Motala till Viringe i Mjölby också men det blev inget av det heller.

Golfbanan i Mjölby är den idrottsplats jag besöker oftast och jag ska föreslå klubbledningen att döpa om den till Pärleporten. Inte för det ger några kulor till klubbkassan utan för att glädja oss andligt sinnade medlemmar som fortfarande tror på birdies och HIO.









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.