Fortsätt till huvudinnehåll

Tuppfäktning i Linköpingsalliansen


Vilken 60-årsdag för byggmiljonären och liberalen Michael Cocozza.

Först meddelar han att han skänker 20 miljoner kr till Linköpingsidrotten och sedan kommer beskedet att han utesluts ur Alliansen. Liberalernas gruppledare Åsa Wennergren säger att Cocozza obstruerat och röstat mot Alliansens åsikt i flera frågor, bland annat budgetfrågor. Cocozza är inte utesluten ur partiet men väl Alliansen. Jag har i praktiken svårt att se någon skillnad.

Den frispråkige byggmästaren är naturligtvis inte svaret skyldig och levererar en bredsida mot Alliansens högerflank.

"Att bli 'utesluten ur Alliansen' har ingen praktisk betydelse. Jag behåller mina uppdrag men slipper gå på förmöten där M dikterar vad som ska vara Alliansens politik", har han svarat Corren i ett mejl.
Och fortsätter: "Moderaterna har en sjukt sektliknande partikultur där man inte tål avvikande meningar".

Det är inte första gången Cocozza brakar ihop med en ledande företrädare för Moderaterna. För sex år hamnade han i öppet gräl med dåvarande kommunalrådet Paul Lindvall sedan Botrygg skickat en faktura på sju miljoner kr för att ha anlagt en parkeringsplats vid Linköping Arena. Lindvall bestred fakturans giltighet och antydde att Cocozza var en svår motpart att diskutera med - en Krångel-Pelle.

Jag fick lite roligt åt den kommentaren eftersom Lindvall tillhör ett parti som gillar kaxiga entreprenörer, men den uppfattningen kanske bara gäller vart fjärde år och inte i den kommunala vardagen.

Sista ordet är nog inte sagt. Byggmiljonären har förstås åtskilliga dra-åt-helvete-pengar i sitt rymliga kassaskåp. Han kanske köper upp Niklas Borgs båtföretag och sänker det i Roxen…

Jag kan faktiskt tycka att sådana här tuppfäktningar i residensstadens etablissemang är ganska kul.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.