Fortsätt till huvudinnehåll

Vem minns tidsstudiemannen?


Vem var han egentligen den där tidsstudiemannen som med kronometer och skrivplatta hängde över axeln på verkstadsjobbaren? I Motala var tidsstudiemannens göranden och låtanden allmängods på de stora arbetsplatserna Motala Verkstad, Electrolux och Luxor.

Under 50- och 60-talen i Sverige användes tidsstudier oftast inte för att planera arbetet, utan för att utforma lönesystem. Då gick tidsstudiemän runt i fabrikerna och klockade arbetsmoment. Deras uppgift var att räkna om ackord när arbetarna hade övat upp sin färdighet och uppgifterna utfördes snabbare. Det var naturligtvis inte populärt hos arbetarna och tidsstudiemännen kallades ofta för ”brödtjuvar”.

När lönesystemet ändrades till månadslön eller timlön försvann den största anledningen till att mäta hur lång tid en arbetsuppgift tog, och tidsstudier föll i glömska på många håll. En annan anledning var att man under slutet av 80-talet och framför allt i början av 90-talet började tänka på kapitalrationalisering, och ville spara pengar genom att få processerna i arbetet att flyta snabbare. Man tänkte då mer i helhet och processer.

När jag var ung begrep jag aldrig vad en tidsstudieman gjorde eller varför han var så impopulär. Där jag växte upp hörde jag åtskilliga historier om hur tidsstudiemannen togs ner på jorden med en dråplig kommentar. Men det gick nog aldrig till handgripligheter. Jag hade nog också en suddig uppfattning om ackordslön och hur lönesystemet var uppbyggt.

”äter oxjärpar med brunsås och stirrar ner i Perstorpsplattan”

I mina ögon är tidsstudiemannen en sorglig 60-talsfigur som varken hörde hemma i den relativa friden på tjänstemännens kontor eller i gemenskapen på verkstadsgolvet. Han går där med sin skrivplatta och kronometer och utsätts för hatiska blickar och glåpord. Han sitter ensam vid bordet i personalmatsalen och äter oxjärpar med brunsås och stirrar ner i Perstorpsplattan. Kanske han drömmer om en utflykt i nya PVn till helgen.

Från min tid som fackligt engagerad i Journalistklubben minns jag en personalchef som försökte införa liknande tankegångar på Corren. Den journalist som skrev snabbast och mest skulle ha högst lön. Men det tog direktör Argus snabbt ur honom.

Tidsstudiemannen var nog inte den mest spännande figuren på svensk arbetsmarknad under 60- och 70-talen men ändå undrar jag vilken författare som tar sig an ämnet. Tidsstudiemannens renässans?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer