Fortsätt till huvudinnehåll

Vem minns tidsstudiemannen?


Vem var han egentligen den där tidsstudiemannen som med kronometer och skrivplatta hängde över axeln på verkstadsjobbaren? I Motala var tidsstudiemannens göranden och låtanden allmängods på de stora arbetsplatserna Motala Verkstad, Electrolux och Luxor.

Under 50- och 60-talen i Sverige användes tidsstudier oftast inte för att planera arbetet, utan för att utforma lönesystem. Då gick tidsstudiemän runt i fabrikerna och klockade arbetsmoment. Deras uppgift var att räkna om ackord när arbetarna hade övat upp sin färdighet och uppgifterna utfördes snabbare. Det var naturligtvis inte populärt hos arbetarna och tidsstudiemännen kallades ofta för ”brödtjuvar”.

När lönesystemet ändrades till månadslön eller timlön försvann den största anledningen till att mäta hur lång tid en arbetsuppgift tog, och tidsstudier föll i glömska på många håll. En annan anledning var att man under slutet av 80-talet och framför allt i början av 90-talet började tänka på kapitalrationalisering, och ville spara pengar genom att få processerna i arbetet att flyta snabbare. Man tänkte då mer i helhet och processer.

När jag var ung begrep jag aldrig vad en tidsstudieman gjorde eller varför han var så impopulär. Där jag växte upp hörde jag åtskilliga historier om hur tidsstudiemannen togs ner på jorden med en dråplig kommentar. Men det gick nog aldrig till handgripligheter. Jag hade nog också en suddig uppfattning om ackordslön och hur lönesystemet var uppbyggt.

”äter oxjärpar med brunsås och stirrar ner i Perstorpsplattan”

I mina ögon är tidsstudiemannen en sorglig 60-talsfigur som varken hörde hemma i den relativa friden på tjänstemännens kontor eller i gemenskapen på verkstadsgolvet. Han går där med sin skrivplatta och kronometer och utsätts för hatiska blickar och glåpord. Han sitter ensam vid bordet i personalmatsalen och äter oxjärpar med brunsås och stirrar ner i Perstorpsplattan. Kanske han drömmer om en utflykt i nya PVn till helgen.

Från min tid som fackligt engagerad i Journalistklubben minns jag en personalchef som försökte införa liknande tankegångar på Corren. Den journalist som skrev snabbast och mest skulle ha högst lön. Men det tog direktör Argus snabbt ur honom.

Tidsstudiemannen var nog inte den mest spännande figuren på svensk arbetsmarknad under 60- och 70-talen men ändå undrar jag vilken författare som tar sig an ämnet. Tidsstudiemannens renässans?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...
Skicka en kommentar
Läs mer