Fortsätt till huvudinnehåll

Hoppas kalven kom tillrätta


Många såg med viss skepsis på Facebook till en början men det är borta nu. Sociala medier är här för att stanna. Datorer och Internet har etablerat sig i svenska hem lika fort som TV-apparater på 1960-talet.

Intressant att se är hur gammelmedia interagerar med Facebook, Twitter och Instagram. Det finns knappast något radioprogram där lyssnarna inte uppmanas att skicka in bilder på programmets Facebookkonto.

Jag har tittat lite närmare på de lokala sidor jag följer till vardags. Var och en av orterna har sin speciella karaktär. Gemensamt för dem är att de har många medlemmar.

I Motala dominerar nostalgin tack vare att trion Åke Lindberg, Rolf Magnuson och Tommy Ivarsson sitter på en värdefull bildskatt från främst kvarteren runt Stora torget för ett sekel sedan. Annars ser man många bilder från hamnen och på kanalbåtar på färden mellan hamnen och Borenshults slussar. För några år sedan var tonen ganska hätsk - det verkade som om gamla surdegar gjordes upp - men det har lugnat ner sig betydligt. Motala Tidnings välförsedda arkiv ger mer stoff åt nostalgibrasan tack vare Lennart Egnells insatser med paddan en gång i veckan.

Nedläggningen av mejeriet upptar Boxholmsbornas tankar. Uppskattar att 90 procent av utrymmet handlar om ysteriets flytt till Östersund. Intensiteten har minskat under året men fortfarande är inläggen om osten frekventa och Arla ständigt i skottgluggen. Torsdag kväll arrangeras en andra ostmarsch.

Mjölbysidan har ingen speciellt karaktär men bilder från 50- och 60-talen är vanliga. Kommunens engagemang i Galleria Kvarnen kommenteras vid skilda tillfällen. En viss stolthet över det flitiga byggandet av bostäder kan märkas.

Vadstena har en av de livaktigaste sidorna i förhållande till ortens storlek. I medeltidsstaden stjäls väldigt många cyklar, katter och hundar springer bort i stor utsträckning och många söker eller vill byta lägenhet. Innehavare av present- och inredningsbutiker saluför sina varor flitigt.

Slutligen är vi komna till länets minsta kommun, Ydre. Det är en landsbygdskommun och det märks. Här utbjudes fårskinn och rådjurskött till försäljning liksom begagnade barnkläder och dito bildäck. En medlem varnar för halka på vintervägar och bekymrar sig för att grusbilens förare inte hittar i trakten. En annan varnar för att ”liten kalv springer på vägen mot Mada”. Kan det blir mer familjärt än så? Hoppas kalven kom tillrätta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.