Hoppas kalven kom tillrätta

Många såg med viss skepsis på Facebook till en början men det är borta nu. Sociala medier är här för att stanna. Datorer och Internet har etablerat sig i svenska hem lika fort som TV-apparater på 1960-talet.

Intressant att se är hur gammelmedia interagerar med Facebook, Twitter och Instagram. Det finns knappast något radioprogram där lyssnarna inte uppmanas att skicka in bilder på programmets Facebookkonto.

Jag har tittat lite närmare på de lokala sidor jag följer till vardags. Var och en av orterna har sin speciella karaktär. Gemensamt för dem är att de har många medlemmar.

I Motala dominerar nostalgin tack vare att trion Åke Lindberg, Rolf Magnuson och Tommy Ivarsson sitter på en värdefull bildskatt från främst kvarteren runt Stora torget för ett sekel sedan. Annars ser man många bilder från hamnen och på kanalbåtar på färden mellan hamnen och Borenshults slussar. För några år sedan var tonen ganska hätsk - det verkade som om gamla surdegar gjordes upp - men det har lugnat ner sig betydligt. Motala Tidnings välförsedda arkiv ger mer stoff åt nostalgibrasan tack vare Lennart Egnells insatser med paddan en gång i veckan.

Nedläggningen av mejeriet upptar Boxholmsbornas tankar. Uppskattar att 90 procent av utrymmet handlar om ysteriets flytt till Östersund. Intensiteten har minskat under året men fortfarande är inläggen om osten frekventa och Arla ständigt i skottgluggen. Torsdag kväll arrangeras en andra ostmarsch.

Mjölbysidan har ingen speciellt karaktär men bilder från 50- och 60-talen är vanliga. Kommunens engagemang i Galleria Kvarnen kommenteras vid skilda tillfällen. En viss stolthet över det flitiga byggandet av bostäder kan märkas.

Vadstena har en av de livaktigaste sidorna i förhållande till ortens storlek. I medeltidsstaden stjäls väldigt många cyklar, katter och hundar springer bort i stor utsträckning och många söker eller vill byta lägenhet. Innehavare av present- och inredningsbutiker saluför sina varor flitigt.

Slutligen är vi komna till länets minsta kommun, Ydre. Det är en landsbygdskommun och det märks. Här utbjudes fårskinn och rådjurskött till försäljning liksom begagnade barnkläder och dito bildäck. En medlem varnar för halka på vintervägar och bekymrar sig för att grusbilens förare inte hittar i trakten. En annan varnar för att ”liten kalv springer på vägen mot Mada”. Kan det blir mer familjärt än så? Hoppas kalven kom tillrätta.