Fortsätt till huvudinnehåll

Vretas ledning suckar tungt


Har ni läst om Vreta Klosters GK problem? Klubben behöver bygga ur restaurangen för numera är klubbhuset också en hemvist för de skidentusiaster som frekventerar skidspåren. Men byggnaden är Q-märkt vilket betyder att exteriören inte får förändras.

Då tänkte klubbledningen att vi bygger ett helt nytt klubbhus som svarar mot både golfares och skidåkares behov. Men ett klubbhus kostar mycket pengar och som en delfinansiering fanns idén att sälja Forexslingan – en del av banan som inte utnyttjas så ofta – till ett byggbolag. Marken anses räcka till 300 bostäder men den lösningen tycker inte kommunen är bra för ett sådant bostadsområde ligger för långt från Ljungsbro. Detta klargjorde ansvarigt kommunalråd Muharrem Demirok med all önskvärd tydlighet i dagens Corren (4 december).


Jag förstår att klubbledningen (ordförande Staffan Johansson och vd Anders Svensson) suckar tungt. Nej, nej och åter nej vart man än vänder sig.

När jag läser om Vretas problem kan jag inte låta bli att jämföra med den häftiga debatt som uppstod 2017 när dåvarande S+Mp-ledningen ville lägga beslag på Linköping GK:s mark för bostadsbygge. Planerna fick kritik från många håll – inte minst från borgerliga politiker – och kommunledningen drog tillbaka sina planer. Correns insändarsida har aldrig tidigare innehållit så mycket golf. Men Vreta verkar föra sin kamp utan politiskt stöd.

Men det är klart att det är skillnad på stan och landet i en kommun där idéer blir verklighet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...