Fortsätt till huvudinnehåll

Dags att skriva nekrologen?

 

Finnes: 29 hotellrum och fyra lite enklare rum med vandrarhemsstandard. Därtill restaurangkök och själva restaurangen, en bakficka och ett par konferenssalar på mellanplanet. Och så kronan på verket: den stiliga oscarianska matsalen med åtta meter i takhöjd och vackra kristallkronor.

Sökes: Driftig och erfaren krögare med ekonomiska muskler, kapabel att vända ett konkursbo på rätt köl.

Skänninge Statt är med i tidningsspalterna igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Frågan är om det är dags att skriva etablissemangets nekrolog?

En kort rekapitulation. I februari 2020 gick både själva hotellrörelsen och fastighetsbolaget i konkurs. Dåvarande ägarna hade då drivit hotellet sedan 2014.

I september deklarerade konkursförvaltaren Kristian Jensen att det fanns en köpare till hotellet men att denne av olika skäl inte ville bli namngiven. Tidningen fick vänta till sista september. Nu har också oktober förflutit och konkursförvaltaren vill inte säga någonting om när hotellet har en namngiven ägare. ” Det här med tidsplaner tror jag vi får lägga lite grann på hyllan.” sa Jensen till Corren igår. Jag drar slutsatsen att den påtänkte köparen har hoppat av.

Hotellet som dominerar stadsbilden vid torget har haft en turbulent tillvaro de senaste 40 åren, men ingen konkurs förrän då i februari. Under en ganska lång period var kommunen ägare genom Gillestugan AB, i början av 2000-talet var byggmästare Sundbaum från Linköping ägare. Kommunen är hyresgäst hos Stadshotellet med biblioteket.

Vad händer nu? Advokat Jensen tonar ner förväntningarna på en snabb ägarlösning och i februari har konkursboet ettårig födelsedag.  Jag för min del tror att stora etablissemang inte har någon framtid på små orter. Kundunderlaget är för litet. Dessutom mår inga byggnader bra av att stå tomma.

Kan Mjölby kommun rycka ut för att tillfälligt rädda skutan från totalt haveri? Knappast troligt. Kommunen har fullt upp med att lotsa Galleria Kvarnen i hamn.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.