Fortsätt till huvudinnehåll

Dags att skriva nekrologen?

 

Finnes: 29 hotellrum och fyra lite enklare rum med vandrarhemsstandard. Därtill restaurangkök och själva restaurangen, en bakficka och ett par konferenssalar på mellanplanet. Och så kronan på verket: den stiliga oscarianska matsalen med åtta meter i takhöjd och vackra kristallkronor.

Sökes: Driftig och erfaren krögare med ekonomiska muskler, kapabel att vända ett konkursbo på rätt köl.

Skänninge Statt är med i tidningsspalterna igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Frågan är om det är dags att skriva etablissemangets nekrolog?

En kort rekapitulation. I februari 2020 gick både själva hotellrörelsen och fastighetsbolaget i konkurs. Dåvarande ägarna hade då drivit hotellet sedan 2014.

I september deklarerade konkursförvaltaren Kristian Jensen att det fanns en köpare till hotellet men att denne av olika skäl inte ville bli namngiven. Tidningen fick vänta till sista september. Nu har också oktober förflutit och konkursförvaltaren vill inte säga någonting om när hotellet har en namngiven ägare. ” Det här med tidsplaner tror jag vi får lägga lite grann på hyllan.” sa Jensen till Corren igår. Jag drar slutsatsen att den påtänkte köparen har hoppat av.

Hotellet som dominerar stadsbilden vid torget har haft en turbulent tillvaro de senaste 40 åren, men ingen konkurs förrän då i februari. Under en ganska lång period var kommunen ägare genom Gillestugan AB, i början av 2000-talet var byggmästare Sundbaum från Linköping ägare. Kommunen är hyresgäst hos Stadshotellet med biblioteket.

Vad händer nu? Advokat Jensen tonar ner förväntningarna på en snabb ägarlösning och i februari har konkursboet ettårig födelsedag.  Jag för min del tror att stora etablissemang inte har någon framtid på små orter. Kundunderlaget är för litet. Dessutom mår inga byggnader bra av att stå tomma.

Kan Mjölby kommun rycka ut för att tillfälligt rädda skutan från totalt haveri? Knappast troligt. Kommunen har fullt upp med att lotsa Galleria Kvarnen i hamn.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...