Fortsätt till huvudinnehåll

De fattiga och de rika


 

Minns du De fattiga och de rika?  Den populära TV-serien från 70-talet där Nick Nolte och Peter Strauss spelade huvudrollerna.

Correns Christer Kustvik har skrivit en krönika på samma tema med IFK Norrköping och LHC i huvudrollerna. IFK är en förmögen förening och LHC en fattig.

IFK har 110 miljoner kr i eget kapital, en talangverksamhet av högsta klass och ett herrlag som stabiliserat sig som ett allsvenskt topplag. 2009 var IFK under isen men vändningen kom när den framgångsrike företagaren Peter Hunt valdes till ordförande och satsade 25 miljoner kr i föreningen. Sedan allsvenska vinsten 2015 har Norrköping sålt spelare för 300 miljoner kr. Mycket tack vare Peter Hunt och hans ”affärsnypor”. Vet inte varför Christer valt ordet nypor, kanske för att hans läsare ska associera till ”hårda nypor”. Peter Hunt äger och leder Trading House Scandinavia som säljer sängutrustning för 1,3 miljarder kr årligen och ger en god vinst i avkastning. Peter Hunt som ledfyr i den ekonomiska djungeln.

LHC befinner sig i botten av Elitseriens ekonomiska liga med ett eget kapital på 9,5 miljoner kr. Bara Oskarshamn, Örebro och Malmö har mindre pengar på kistbotten. Den pågående pandemin sätter ytterligare press på små, fattiga klubbar och Kustvik reser frågetecken för om LHC överlever krisen.

Nu ska också sägas att svensk hockey har en stor nackdel jämfört med fotbollskollegerna. NHL-avtalet ger en tiondel av fotbollens belopp när talangerna slussas över Atlanten för att delta i den nordamerikanska underhållningsindustrin.

Dagstidningarnas sportjournalister skriver allt mer om ekonomi och mindre om spelet. Tisdagens Corren ger syn för sägen. Kustviks krönika ligger över fem spalter medan matchreferatet IFK-Falkenberg avfärdas med en enspaltare från TT. (Norrköping vann med 4-1 efter tre straffmål av Totte Nyman). Fortsätter den här utvecklingen får väl tidningarna slå samman ekonomisidorna med sporten och kräva att sportjournalisterna läser in 40 poäng i företagsekonomi.

Bokslut får ersätta serietabeller medan målskott, tunnlar och målvaktsräddningar får ge vika för soliditet, likviditet och företagsrekonstruktioner. För att ta ett exempel: NT:s läsare är bättre informerade om IFK:s ekonomi än Holmens och liknande resonemang kan tillämpas på Corren, LHC och Saab-koncernen.

Varför tidningarna gillar att skriva så mycket om pengar kan man bara spekulera i men jag tror att läsarna kittlas av artiklarna om stjärnornas lyxliv och ekonomiskt oberoende. Zlatans många lyxbilar och hans fastighetsköp över hela vårt avlånga land lockar.

Önskar jag att klockan vrids tillbaka och att sporten får spela förstafiolen igen? Kanske, men jag inser att det är lönlöst. Kommersialiseringen lär fortsätta och de stora lagsporterna går i bräschen. Bandyn och basketbollen får nöja sig med smulor från den rike mannens bord.

Om man vill utvidga ämnet med ytterligare jämförelser så befinner sig Corren i samma utförsbacke som LHC. Öst Media, som också NT tillhör, redovisar 400 miljoner kr (resultat efter finansnetto) i sammanlagd förluster för åren 2015-2019. (Allabolag.se). Branschens pandemi heter Internet.

 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.