De fattiga och de rika

 

Minns du De fattiga och de rika?  Den populära TV-serien från 70-talet där Nick Nolte och Peter Strauss spelade huvudrollerna.

Correns Christer Kustvik har skrivit en krönika på samma tema med IFK Norrköping och LHC i huvudrollerna. IFK är en förmögen förening och LHC en fattig.

IFK har 110 miljoner kr i eget kapital, en talangverksamhet av högsta klass och ett herrlag som stabiliserat sig som ett allsvenskt topplag. 2009 var IFK under isen men vändningen kom när den framgångsrike företagaren Peter Hunt valdes till ordförande och satsade 25 miljoner kr i föreningen. Sedan allsvenska vinsten 2015 har Norrköping sålt spelare för 300 miljoner kr. Mycket tack vare Peter Hunt och hans ”affärsnypor”. Vet inte varför Christer valt ordet nypor, kanske för att hans läsare ska associera till ”hårda nypor”. Peter Hunt äger och leder Trading House Scandinavia som säljer sängutrustning för 1,3 miljarder kr årligen och ger en god vinst i avkastning. Peter Hunt som ledfyr i den ekonomiska djungeln.

LHC befinner sig i botten av Elitseriens ekonomiska liga med ett eget kapital på 9,5 miljoner kr. Bara Oskarshamn, Örebro och Malmö har mindre pengar på kistbotten. Den pågående pandemin sätter ytterligare press på små, fattiga klubbar och Kustvik reser frågetecken för om LHC överlever krisen.

Nu ska också sägas att svensk hockey har en stor nackdel jämfört med fotbollskollegerna. NHL-avtalet ger en tiondel av fotbollens belopp när talangerna slussas över Atlanten för att delta i den nordamerikanska underhållningsindustrin.

Dagstidningarnas sportjournalister skriver allt mer om ekonomi och mindre om spelet. Tisdagens Corren ger syn för sägen. Kustviks krönika ligger över fem spalter medan matchreferatet IFK-Falkenberg avfärdas med en enspaltare från TT. (Norrköping vann med 4-1 efter tre straffmål av Totte Nyman). Fortsätter den här utvecklingen får väl tidningarna slå samman ekonomisidorna med sporten och kräva att sportjournalisterna läser in 40 poäng i företagsekonomi.

Bokslut får ersätta serietabeller medan målskott, tunnlar och målvaktsräddningar får ge vika för soliditet, likviditet och företagsrekonstruktioner. För att ta ett exempel: NT:s läsare är bättre informerade om IFK:s ekonomi än Holmens och liknande resonemang kan tillämpas på Corren, LHC och Saab-koncernen.

Varför tidningarna gillar att skriva så mycket om pengar kan man bara spekulera i men jag tror att läsarna kittlas av artiklarna om stjärnornas lyxliv och ekonomiskt oberoende. Zlatans många lyxbilar och hans fastighetsköp över hela vårt avlånga land lockar.

Önskar jag att klockan vrids tillbaka och att sporten får spela förstafiolen igen? Kanske, men jag inser att det är lönlöst. Kommersialiseringen lär fortsätta och de stora lagsporterna går i bräschen. Bandyn och basketbollen får nöja sig med smulor från den rike mannens bord.

Om man vill utvidga ämnet med ytterligare jämförelser så befinner sig Corren i samma utförsbacke som LHC. Öst Media, som också NT tillhör, redovisar 400 miljoner kr (resultat efter finansnetto) i sammanlagd förluster för åren 2015-2019. (Allabolag.se). Branschens pandemi heter Internet.