Fortsätt till huvudinnehåll

Själv är bäste drängt Vi minns tillbaka

 


Nostalgi är ordet för dagen och jag tänker närmast på den jubileumsbok som kommunen givit ut om Mjölby stads 100-årsjubileum. Av alla idrottsaktiviteter som nämns i boken fick inte vår framgångsrika klubb plats trots 37 års framgångar. Jag tänker närmast på invigningen av 18-hålsbanan 1989 med Ingo Johansson och den osannolika produktionen av landslagsmän och –kvinnor som förekom under 2000-talets första decennium. Ärligt talat finner jag beslutet anmärkningsvärt.

Själv är bäste dräng heter det och jag minns tillbaka med hjälp av klubbtidningen Inspel, nr 4 2007 – ett framgångsrikt år för vår klubb. Omslaget pryds av en bild på Andreas Andersson och Gustav Adell som kom etta respektive trea i match-SM på Mosjö GK i augusti. Andreas Anderssons prischeck uppgick till 76 500 kr. Det var mycket nära att finalen hade blivit en intern Mjölbyuppgörelse men Gustav förlorade semifinalen.

Det ledande reportaget i klubbtidningen är en intervju med Andreas som hyllade den nyinköpta bröstputtern för segern. Match-SM är Sveriges äldsta golftävling och har spelats sedan 1904. Han visar det imponerande vandringspriset och hans namn har sällskap av kända namn som Mats Lanner, Gunnar Mueller, Joakim Häggmann och Jesper Parnevik. Idel, ädel golfadel.

Elitspelare och medelgolfare har en sak gemensamt: de tror på nya prylar. Andreas var inget undantag och menar att hans nyinköpta bröstputter hade stor del i hans svenska mästerskap. Han köpte den på Örebro GK ett par veckor före tävlingen och tränade med den i två dagar. Under matchveckan fungerade allt på greenerna. En härlig känsla.

Ni inledde med 36 hål på tisdagen och spelade sedan 18 hål fram till fredagen då ni avslutade med 36 hål. Hur kändes det?

-      Den mentala anspänningen är värst och vi spelar vanligtvis bara 18 hål. På kvällen när man slappnat av sjunker man ihop som en blöt trasa. Men kan du titulera dig svensk mästare är det en angenäm känsla.

Andreas berättade också att han mest tränade närspel på Flemminge i Boxholm. Han lade inte ner så mycket tid på det långa spelet för han har alltid träffat bollen bra.

Tröttnar du aldrig på golf?

-      Nja, ibland på hösten men inte i år för det har gått så bra. Jag älskar att tävla, det finns en gammal klyscha som säger ”tävla sig i form” och det stämmer på mig.

Andreas var också mycket lovande i bordtennis och valde som 16-åring mellan golf och pingis. Fram till 26 års ålder spelade han också fotboll i Väderstad i div V men lade fotbollsskorna på hyllan på grund av skaderisken.


 

Andreas är idag 41 år gammal och har slutat med proffsgolfen berättar han när jag tar kontakt.

”Jag minns match-SM som det vore igår. Det var en bra vecka på Mosjö med puttningen som grädde på moset”

”Jag slutade med proffsgolfen i april 2018, tyckte att 20 år fick räcka. Det kändes bra att sluta särskilt som jag spelade bra golf då. Gjorde en sommar som pro på Vårdsberg-Landeryd men det var inte min grej så jag ändrade bana och jobbar med industriell hårdvara inom IT. Så nu blir det bara golf när solen skiner och jag känner för det.”

Andreas lägger till att han blev pappa till en pojke för fyra månader sedan och att han har fullt upp.

Vad innehöll klubbtidningen för övrigt denna höst för 13 år sedan? En sammanfattande krönika av ordföranden Bengt Zamora Nyholm som tyvärr har lämnat oss. Vi är nog många som saknar den vänlige 30-faldige landslagskeepern. Jag vågar påstå att han är en idrottslegend åtminstone för oss som håller på Snoka i Norrköping.

Vi berättade också om Mästarmötet i ord och bild och en sida vigdes åt ett bildcollage av alla klubbmästare. Simon Erlandsson vann herrklassen och Ida Forsberg damklassen. Gustav Adell var klubbmästare i parspel tillsammans med Jakob Furland. Christoffer Baumann var klubbmästare match.

 



Vi som gjorde tidningen detta år var förutom undertecknad, Stefan Gustafsson och Björn Aktanius. Björn har också lämnat jordelivet.

 



 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.