Kravaller, slagsmål, fylla och polisingripanden är kanske vardagsmat på svenska idrottsarenor idag. Men för 50 år sedan var bråk i den storleksordningen mycket ovanligt.
Smått ofattbara scener utspelades på Eyravallen i Örebro den sista allsvenska matchen 26 oktober 1970 när Örebro förpassade IFK Göteborg till div II. Extra surt för Göteborgarna som vann SM året innan. Göteborgs supportrar kallas Änglarna men deras uppträdande denna söndagseftermiddag var allt annat än änglalik.
Undertecknad, Ulf Holmertz och Lennart Pettersson från Östgöta-Bladets redaktion var på plats för att bevaka Tomas Törnqvist som hade gått från VGIF till ÖSK ett par år tidigare. Vi såg utflykten som en trevlig avslutning på en lång säsong men blev åskådare till ett upplopp.
Före matchen gick rykten om att IFK:s supportrar skulle störa matchen om resultatet gick dem emot. Och nog blev det störningar alltid. Direkt efter Örebros ledningsmål vällde ett stort antal göteborgare in för att gå lös på domare, funktionärer och örebroare. De fåtaliga ordningsvakterna var chanslösa. Arrangörerna gjorde ett misstag som placerade 500 blåvita supportrar på kolstybbsbanan och därifrån var det bara några steg in på planen.
Skandalscener utspelades mitt framför våra ögon på pressläktaren. Ynglingarna slogs med plankor, basebollträn och andra tillhyggen. Jag såg åtminstone en som träffades av en planka i huvudet. Och allt vad Örebro hade av ambulanser kallades till Eyravallen. Ena målet slets loss och spelare och domare tog skydd i omklädningsrummet. Ulf Holmertz fanns på innerplan för att dokumentera kaoset med Rolleiflexen på magen.
En granne på pressläktaren – en känd landslagsspelare i handboll som jobbade för Radio Örebro – blev fullständigt vansinnig och skrek ”att polisen borde använda kulsprutepistoler för att meja ner dom djävlarna”.
Drygt en halvtimme senare anlände ett stort antal kravallutrustade poliser med hundar och rensade effektivt planen. Busarna hade särskilt stor respekt för schäferhundarna.
Matchen kunde återupptas och 1-0- resultatet stod sig matchen ut. Änglarnas degradering var ett faktum. Avslutningen av matchen var avslagen, all energi hade lämnat spelarna.
Törna var avbytare och kom in på en ytterplats när cirka 20 minuter återstod. Efter slutsignalen sökte vi upp Törna för en kommentar i omklädningsrummet men han var tyst. Törna avskydde våld och han var nog chockad.
På vägen hem till Vadstena stannade vi till i Petters föräldrahem utanför Askersund för att fika. Mellan kaffeklunkarna ur finporslinet återgav vi mustiga detaljer ur den makabra tillställningen några mil norrut.
Vi hoppades mycket på Uffes bilder men bara en var användbar. Det var inte ovanligt att Bladets kameror svek oss i skarpt läge. Övriga medier slog på stort och Aftonbladet hade ett mittuppslag.
Jag har i efterhand läst om tillställningen i Fotboll 1970 (Brunnhages förlag). Under rubriken Strama åt tyglarna avfärdade krönikören Wille Engdahl matchen på sex rader. Märkligt.
Törna var kvar i ÖSK till 1975. Hans karriär stördes av efterhängsna knäskador. Han avslutade med ett par säsonger i Forward.
Kommentarer
Skicka en kommentar