Fortsätt till huvudinnehåll

Ordkrig om jordbruksmark

 

Allting går igen. För 20 år sedan kritiserade moderaterna Jörgen Oskarsson (S) för att Mjölby kommun lade beslag på produktiv jordbruksmark. Det var främst Viringe som var måltavlan för Moderaternas kritik.

Under det första decenniet av 2000-talet, när McDonalds var ensam herre på Viringe, fick dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson mycket kritik av moderata lantbrukare för att kommunen köpt på sig för mycket jordbruksmark. Med facit i hand var beslutet att köpa Viringe för handelsändamål ett riktigt beslut. Vi vet hur området ser ut idag. Det finns knappt en ledig kvadratmeter att bebygga och vägrestaurangerna är staplade på varandra. Prestigekedjan Jureskogs är senaste tillskottet.



         Stefan Andersson strider för jordbrukets intressen.

Idag är det den f d överstelöjtnanten Stefan Andersson som bär den moderata stridsfanan med bas i Blåvik. Han skjuter skarpt på den översiktsplan för Mantorp som kommunfullmäktige antagit. Andersson har en unik position som förutom sitt uppdrag som oppositionsråd i Boxholms kommun också är ledamot i den för Mjölby och Boxholm gemensamma miljönämnden. På fritiden skriver han bloddrypande spänningsromaner.

Frågan delar uppenbarligen Moderaterna om jag fattat debatten rätt på Correns insändarsidor. Anderssons kollega Lars-Åke Pettersson (M) har förståelse för Anderssons synpunkter men partiet ställer sig bakom majoritetens förslag (S+L+C+KD) om Mantorps översiktsplan. Beklagligt men nödvändigt för fler invånare kan man sammanfatta Petterssons inställning.

Ett år återstår till valet. Blir detta en valfråga? Knappast, jag tror inte att detta är något som engagerar allmänheten. Utan ordkriget förs från tjänstemäns och politikers skrivbord och lär knappast få genomslag bland antalet röstsedlar.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...