Skattekvirr i ny förpackning

I morse gick en tjänsteman i Östergötland på lätta steg från brevlådan. Han heter Tomas Gustavsson och är regionchef på Svenskt Näringsliv. Organisationens årliga undersökning om hur näringslivsvänliga eller –ovänliga landets kommuner är resulterade i fyra artiklar i länets största dagstidning Östgöta Correspondenten.

På sidorna 12 (Linköping), 15 (Mjölby), 20 (Kinda) och sidan 22 (Åtvidaberg) kan vi läsa om rankingen. Samtliga utom Mjölby har tappat placeringar jämfört med föregående och klär sig i säck och aska medan Mjölby är länsbäst med en 28:e plats, vilket fem personer ur kommunledningen firar med lika många graciösa svanhopp inför tidningens fotograf. Svenskt Näringslivs ranking är naturligtvis främsta samtalsämnet vid kaffeborden på kommunens största arbetsplatser och ingen missar krigstidsrubrikerna.

Visst unnar jag Cecilia Burenby, Anders Capilla och Torbjörn Sjögren att jubla en stund men ni ska veta att grunden till dagens resultat lades av kommunalrådet Jörgen Oskarsson och kommunchefen Henry Jansson för snart 20 år sedan.

Kommunfolkets mottagande av dessa undersökningar brukar variera beroende på placeringen. Hamnar den egna kommunen högt är allt frid och fröjd och kommunstyrelseordförande och näringslivschef tävlar i att vräka superlativet över den egna kommunen och dess förträffliga tjänstemän. De som hamnar längre ner på listan brukar anmärka på missuppfattningar eller felaktiga mätmetoder. Tro mig men jag har läst åtskilliga sådana här undersökningar under årens lopp och resultaten varierar kraftigt.

Varför lokala medier år från år ägnar så stor uppmärksamhet åt denna partsinlaga är en gåta. Slentrian? Jag tycker att tidningen Fokus kommungranskning är mycket intressantare läsning för gemene man.

För mig har den här undersökningen inte större värde än det skattekvirr som företagare i alla tider underhållit varandra med vid groggbordet. Men ett antal av Svenskt Näringslivs tjänstemän hålls väl sysselsatta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen