Fortsätt till huvudinnehåll

Ett manligt njutningsmedel

 

Jag har tidigare berättat om mitt ömsinta förhållande till räknestickan vars bekantskap jag gjorde på Praktiska Realskolan. Men jag har sedan tonåren en kärleksfull relation till tumstocken också.

Tumstocken är ett njutningsmedel för män. Att med lugna och självklara handrörelser veckla ut en två meter lång tumstock och mäta av någonting ger lugn och stadga åt manfolk i alla åldrar. Med en tumstock i näven och en Faber Castell i bröstfickan var vägen mot en ingenjörsexamen utstakad för på min tid i realskolan skulle alla ynglingar bli ingenjörer.

Därifrån var inte steget långt till en lukrativ anställning på Luxor, Electrolux eller Motala Verkstad, ett äktenskap med en blivande hushållslärarinna och en strandvilla i Varamon. Altanen med inbyggd solnedgång mot Vättern skulle jag snickra till med hjälp av tumstocken eller troligen farsan. I mitt inre såg jag framför mig hur jag bjöd ingenjörskolleger med fruar på middag och såg hur den blodröda solen sjönk i viken. Ni som inte vet hur en solnedgång i Varamon ser ut - gå in på Facebook.


 

Så här många år i efterhand undrar jag om inte förhållandet till tumstocken var genetiskt. Varje gång min pappa (snickare förstås) och jag åkte till storebrorsan i Göteborg passerade vi Hultafors och han frågade: vet du vad Hultafors är känt för? Och blev lika belåten varje gång jag svarade tumstock.

Men någonting kom emellan mig och mina framtidsplaner med ingenjörsyrket. En kille från Mossen, jag tror han heter Roger, lockade med mig till fotbollsplaner, hockeyrinkar och bandyplaner och plötsligt satt jag en på sunkig tidningsredaktion i Vadstena och randade referat om Strå-Borghamn, Hästholmen-ÖIK, VGIF-Väderstad, Wasa-MAIF och Skinnarnas framfart som bästa bordtennislag i sjukhus-Sverige. Räknestickan och tumstocken sjönk allt längre bak i medvetandet men jag lärde mig andra färdigheter som att byta färgband i skrivmaskinen och byta film i kameran. Någon gång hände det att jag glömde sätta in film i kameran och då gällde det att snabbt hitta en förklaring.

Mer om min framfart på redaktioner i kommande kapitel. Det rullar på mot första halvleks slut men jag kan avslöja att min tillkommande inte blev en hushållslärarinna utan en expedit i en bokhandel. (Maken till cliffhanger får du leta efter.) Forts följer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom