Ett manligt njutningsmedel

 

Jag har tidigare berättat om mitt ömsinta förhållande till räknestickan vars bekantskap jag gjorde på Praktiska Realskolan. Men jag har sedan tonåren en kärleksfull relation till tumstocken också.

Tumstocken är ett njutningsmedel för män. Att med lugna och självklara handrörelser veckla ut en två meter lång tumstock och mäta av någonting ger lugn och stadga åt manfolk i alla åldrar. Med en tumstock i näven och en Faber Castell i bröstfickan var vägen mot en ingenjörsexamen utstakad för på min tid i realskolan skulle alla ynglingar bli ingenjörer.

Därifrån var inte steget långt till en lukrativ anställning på Luxor, Electrolux eller Motala Verkstad, ett äktenskap med en blivande hushållslärarinna och en strandvilla i Varamon. Altanen med inbyggd solnedgång mot Vättern skulle jag snickra till med hjälp av tumstocken eller troligen farsan. I mitt inre såg jag framför mig hur jag bjöd ingenjörskolleger med fruar på middag och såg hur den blodröda solen sjönk i viken. Ni som inte vet hur en solnedgång i Varamon ser ut - gå in på Facebook.

 

Så här många år i efterhand undrar jag om inte förhållandet till tumstocken var genetiskt. Varje gång min pappa (snickare förstås) och jag åkte till storebrorsan i Göteborg passerade vi Hultafors och han frågade: vet du vad Hultafors är känt för? Och blev lika belåten varje gång jag svarade tumstock.

Men någonting kom emellan mig och mina framtidsplaner med ingenjörsyrket. En kille från Mossen, jag tror han heter Roger, lockade med mig till fotbollsplaner, hockeyrinkar och bandyplaner och plötsligt satt jag en på sunkig tidningsredaktion i Vadstena och randade referat om Strå-Borghamn, Hästholmen-ÖIK, VGIF-Väderstad, Wasa-MAIF och Skinnarnas framfart som bästa bordtennislag i sjukhus-Sverige. Räknestickan och tumstocken sjönk allt längre bak i medvetandet men jag lärde mig andra färdigheter som att byta färgband i skrivmaskinen och byta film i kameran. Någon gång hände det att jag glömde sätta in film i kameran och då gällde det att snabbt hitta en förklaring.

Mer om min framfart på redaktioner i kommande kapitel. Det rullar på mot första halvleks slut men jag kan avslöja att min tillkommande inte blev en hushållslärarinna utan en expedit i en bokhandel. (Maken till cliffhanger får du leta efter.) Forts följer.