Skjutmått, brännvidd och Röde Otto

I min miniserie om mätinstrument på Praktiska Realskolan har jag nu hunnit till det tredje och minsta, mikrometern eller skjutmåttet. Instrumentet är synnerligen användbart för att mäta verkligt små dimensioner ner till en tiondels millimeter.

Låt mig direkt säga att skjutmåttet inte hade samma status som räknestickan. Ingen av de blivande ingenjörerna gick omkring med skjutmåttet för att imponera på tjejerna i parallellklassen. (de blivande hushållslärarinnorna).

Jag minns en märklig övning där vi mätte tjockleken på varandras hårstrån. Läraren hade en teori om att mörkt hår hade grövre hårstrån medan ljusa strån var tunnare. Det stämde och jag som var en linlugg hade tunna strån men till min glädje upptäckte jag att två rödhåriga killar från Borensberg hade ännu tunnare huvudprydnader. En av killarna var håröm och klagade högljutt över den omilda behandlingen.

Den som händelsevis tittade in i klassrummet måste ha tyckt det såg konstigt ut när 35 finniga tonåringar ryckte hårstrån av varandra. En av många märkliga episoder på den skolan.

Minns inte riktigt vilken lärare som ledde dessa övningar men kommer osökt att tänka på en av de färgstarkaste, Röde Olof Ottoson. Han höll en fysiklektion och förklarade begreppet Brännvidd. ”Kom ihåg, pojkar, jag sa brännvidd inte brännvin”. Stort jubel. ”Jag har just använt mig av ett pedagogiskt knep”.

Otto hade ju rätt. Till och undertecknad minns det efter 55 år. Och hans Tatraplan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen