I min miniserie om mätinstrument på Praktiska Realskolan har jag nu hunnit till det tredje och minsta, mikrometern eller skjutmåttet. Instrumentet är synnerligen användbart för att mäta verkligt små dimensioner ner till en tiondels millimeter.
Låt mig direkt säga att skjutmåttet inte hade samma status som räknestickan. Ingen av de blivande ingenjörerna gick omkring med skjutmåttet för att imponera på tjejerna i parallellklassen. (de blivande hushållslärarinnorna).
Jag minns en märklig övning där vi mätte tjockleken på varandras hårstrån. Läraren hade en teori om att mörkt hår hade grövre hårstrån medan ljusa strån var tunnare. Det stämde och jag som var en linlugg hade tunna strån men till min glädje upptäckte jag att två rödhåriga killar från Borensberg hade ännu tunnare huvudprydnader. En av killarna var håröm och klagade högljutt över den omilda behandlingen.
Den som händelsevis tittade in i klassrummet måste ha tyckt det såg konstigt ut när 35 finniga tonåringar ryckte hårstrån av varandra. En av många märkliga episoder på den skolan.
Minns inte riktigt vilken lärare som ledde dessa övningar men kommer osökt att tänka på en av de färgstarkaste, Röde Olof Ottoson. Han höll en fysiklektion och förklarade begreppet Brännvidd. ”Kom ihåg, pojkar, jag sa brännvidd inte brännvin”. Stort jubel. ”Jag har just använt mig av ett pedagogiskt knep”.
Otto hade ju rätt. Till och undertecknad minns det efter 55 år. Och hans Tatraplan.
Kommentarer
Skicka en kommentar