Fortsätt till huvudinnehåll

Karl Marx i kommunpolitiken

Trots värmebölja och kvarvarande semestrar börjar vardagen tränga sig på, vilket speglas i morgontidningens innehåll. I valserien har Corren nått fram till Vänsterns gruppledare Franco Sincic. Hans parti (3 mandat) är isolerat och saknar representation i nämnderna. V är ett socialistiskt part. Vad är praktiserad socialism i Mjölby, frågar reportern Sune Johansson. ”Det är att verka för socioekonomisk utjämning. Att människan får efter behov och ger efter förmåga,” svarar Franco. Lägg märke till det citatet. Är det inte en parafras på Marx klassiska citat: ”Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov”. Ja, det är inte ofta Karl Marx kommer till användning i Mjölbys pragmatiska kommunpolitik. Franco ogillar att kommunen äger Galleria Kvarnen, ett framtida sorgebarn,tror han och att en privat vårdcentral ska flytta in i gallerian. Fast är det är inga frågor som värvar nya proselyter till partiet den 11 september. På sid 12 hittar jag en godbit från Norrköping. Krögaren Jonas Wieselgren tar nya tag trots att kommunen dragit in han hans serveringstillstånd. Ärendet ska prövas i Förvaltningsrätten. Rätt eller fel vet inte jag men jag noterar namnet Wieselgren. Var det inte namn på den präst som startade den svenska nykterhetsrörelsen (Peter Wieselgren 1800-1877). Onekligen en ödets ironi Polisen och bonden ”Svempa” Johansson berättar om sin vardag bland kor och tjurar på Södra Börshult i Boxholms kommun. Den här typen av gulliga reportage är vanliga när Corren gör nedslag i Boxholm, Ödeshög, Kinda och Åtvidaberg fast den här gången slipper vi tjatet om att svenskt kött är för billigt. Corren en bonntidning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...