Fortsätt till huvudinnehåll

Ett sjökort över Vättern

När jag slår upp mina ljusblå varje morgon faller min blick på ett sjökort över Vättern. Snyggaste väggdekorationen i sovrummet. Minns barndomens semesterresor i norra delen av Vättern och en händelserik reportageresa i samma farvatten 1995. Semesterresorna tillsammans med föräldrarna innehöll ungefär dessa moment: Övernattning i Medevi samt coca-cola och glass. Mer glass i Askersund och natursköna scenerier i Igelbäcken. Strandhugg i Olshammar som är Heidenstams födelseort. För mig var Askersund favoriten och det är en känsla som hänger i även idag. Det var en välkommen omväxling till de vanliga badutflykterna till Horngärdet, Fjuk, Sandön eller Lilla Hals. Tro mig om jag säger att Horngärdets flygfän var stora som B 52-or och lika aggressiva. Det hände också att vi åkte till Röknen för att plocka lingon. Reportageresan 1995 i en hyrd Albin 25 var också kul. Ett reportage om f d bandyspelare i Askersund som byggde snipor i Hammar, en båttokig farbror med eget muséum i Askersund, strandhugg i Olshammar och reportage om Bengt Helgesson och hans mahognyskönhet Delfin i Råssnäs. Fotografen Björn Lindahl och jag lyckades också dra på oss Försvarsmaktens misshag och bli bortkörda från Röknen. Alla har inte det i sin CV. Som vanligt så här års dyker det upp idéer och drömmar i min hjärna. Funderar på att göra en båt- och golfturné runt Vättern med några likasinnade under en vecka fylld av solsken, birdies och klirrande solnedgångar över västgötasidan. Hinner nog inte med alla banor runt sjön men Askersund, Breviken, Hökensås förstås, någon Jönköpingsbana och Omberg Resort ska vi väl hinna med under en vecka. Grande final i Vadstena. Följande problem måste lösas. 1) En tillräckligt stor båt som rymmer alla golfbagar och sminkväskor för fyra trebollar. 2) En befälhavare samt en befaren jungman. 3) En befaren bartender. Någon samtalsledare behövs inte. Snacket sköter vi själva. Vi behöver heller ingen lekledare ombord. Kölhalning och gå över plankan har vi vuxit ifrån. Finansieringen grunnar jag också på. Kanske bilda en studiecirkel om Vättern och skicka en ansökan om startbidrag till fritidsnämnden. Snart är valet över och spenderbyxorna avdragna hos politikerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...