En av fördelarna med att bo i Mjölby är den korta vägen till skog och slätt. Det tar bara någon minut med bil så ser man gula åkrar och gröna skogar. Skänninge och Normlösa är tillgängliga inom tio minuter..
En liten ort som med åren vuxit till något av en favorit är Öjebro,
en by med anor från 1200-talet, belägen sju km från Skänninge.
Här kan besökaren njuta av frodig växtlighet, djupa bäckraviner och pittoreska små hus med stockrosor på gavlarna och så Svartån förstås.
Anslagstavlan brukar ge en hint om en bys sociala liv. Den här anslagstavlan domineras av ett handskrivet brev där skribenten utlovar 500 kr i hittelön till den som hittar hans bilnyckel av märket SAAB. Förmodligen borttappad på en äng i närheten av kraftverket. Brevet är inte daterat och läsaren vet inte om nyckeln försvann i år eller i fjol. Undrar hur det har gått?
Någon trängsel förekommer inte i Öjebro. Under vårt halvtimmeslånga besök såg vi två bilar och en man på åkgräsklippare (årets sista?). Inga parkeringsproblem och inga sura parkeringsvakter således.
Fallhöjd 16 meter
Byn största byggnad är kraftstationen från 1910. Dess hundraårsjubileum firades med pompa och ståt för tio år sedan. Öjebro ansågs som en lämplig plats att anlägga ett kraftverk för Svartåns fallhöjd är hela 16 meter, vilket är en bra siffra på östgötaslätten. Lyss till turbinernas sång över slätten!
Lagom till hundraårsjubiléet gjorde jag ett skrivjobb till ägaren MSE. Mitt emot kraftverket ligger ett gult hus som en man från Linköping använde som sommarbostad. Det var hans barndomshem och han berättade att hans pappa var anställd på kraftverket och hade ständig jour om något problem inträffade med anläggningen. Han var mycket tillfreds med valet av sommarhus. Så knyter man ihop dåtid med nutid.
Den av kommunens tätorter som har den mest spännande framtiden är nog Väderstad, men då får du åka söderut på E 4. Kommunen tror stenhårt på Upplevelsecenter för mat och har köpt in ett stort markområde söder om skolan och idrottsplatsen och enligt kommunens marknadschef Eva Rådander rullar arbetet på.
Men den närmaste händelsen är rivningen av den jättestora silon som monteras ner bit för bit. Ett arbete som förväntas pågå till årsskiftet. Silon ska ge plats för ICA-affären vars nuvarande placering inte är idealisk ur trafiksynpunkt och bostäder. Jag hade hoppats på en sprängning av kolossen men inser att det är önsketänkande. Men nog hade en sprängning varit spektakulär!
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar