Fortsätt till huvudinnehåll

En illa lagad sufflé

Dags att summera min 50:e golfsäsong. Jag varnar känsliga läsare för det är ingen uppbygglig läsning. Den pös nämligen ihop som en illa lagad ostsufflé. Två rundor fick jag till och resultatet var därefter. Orsaken var diverse krämpor som har med ålder att göra. På 1970-talet var jag en ambitiös ung man som tog golfen på stort allvar och lade ner träningstimmar vid sidan av blöjbyten och arbete för brödfödan. Det var en mödosam väg till allmänhetens uppskattning och blanka pokaler. Tidningen Svensk Golf var fylld av träningstips och LIV-touren var inte påtänkt som karriärväg. Två av de mer udda inslagen var att klämma fast en handduk i höger armhåla (för högerspelare) och att slå med en järnklubba på begagnade bildäck. Det första var för at tvinga bålen att röra sig i rätt riktning och att inte låta armarna fladdra iväg. Handduken främjade en lugn, stabil men kraftfull rörelse sades det. Att slå på bildäck var totalt meningslöst. Det var meningen att slå så hårt att däcket flyttade sig ett par centimeter men jag fick bara ont i händerna. Det fåtal spelare som slog på däcket stod i ett hörn av rangen såg ut att vilja befinna sig någon annanstans. Ännu idag är jag osäker på om vi blev utsatta för ett gigantiskt aprilskämt i den fåfänga jakten på ära och berömmelse. Numera är ambitionerna nedskruvade. Jag spelar på banan, lyssnar på fräcka historier, försöker berätta själv i den mån jag kommer ihåg poängen och äter en körv med kaffe efter nian. Blir det någon säsong 51 för min del? Högst osäkert, fifty-fifty läge skulle jag påstå. Men oavsett det kommer den där perioden i mars med kalla nätter och slösande vårsol. Mitt på dagen kryper temperaturen över nollan men snön ligger envist kvar. En ganska trevlig årstid kan tyckas men denna period är en golfspelares mardröm. Banan är långtifrån mogen för spel. Abstinensen slår ut i full blom och varje hacker inklusive undertecknad drabbas av huvudvärk, magkatarr, allmän stingslighet och en kort period av alkoholmissbruk. Det är inte tillräckligt med puttning på oäkta mattan för att lindra den sjukdomen. En av mina klokare vänner brukar säga att golf är ingen sport utan en farsot. Han vet inte hur rätt han har, den unge mannen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...