Dags att summera min 50:e golfsäsong. Jag varnar känsliga läsare för det är ingen uppbygglig läsning. Den pös nämligen ihop som en illa lagad ostsufflé. Två rundor fick jag till och resultatet var därefter. Orsaken var diverse krämpor som har med ålder att göra.
På 1970-talet var jag en ambitiös ung man som tog golfen på stort allvar och lade ner träningstimmar vid sidan av blöjbyten och arbete för brödfödan. Det var en mödosam väg till allmänhetens uppskattning och blanka pokaler. Tidningen Svensk Golf var fylld av träningstips och LIV-touren var inte påtänkt som karriärväg.
Två av de mer udda inslagen var att klämma fast en handduk i höger armhåla (för högerspelare) och att slå med en järnklubba på begagnade bildäck. Det första var för at tvinga bålen att röra sig i rätt riktning och att inte låta armarna fladdra iväg. Handduken främjade en lugn, stabil men kraftfull rörelse sades det.
Att slå på bildäck var totalt meningslöst. Det var meningen att slå så hårt att däcket flyttade sig ett par centimeter men jag fick bara ont i händerna. Det fåtal spelare som slog på däcket stod i ett hörn av rangen såg ut att vilja befinna sig någon annanstans. Ännu idag är jag osäker på om vi blev utsatta för ett gigantiskt aprilskämt i den fåfänga jakten på ära och berömmelse.
Numera är ambitionerna nedskruvade. Jag spelar på banan, lyssnar på fräcka historier, försöker berätta själv i den mån jag kommer ihåg poängen och äter en körv med kaffe efter nian.
Blir det någon säsong 51 för min del? Högst osäkert, fifty-fifty läge skulle jag påstå. Men oavsett det kommer den där perioden i mars med kalla nätter och slösande vårsol. Mitt på dagen kryper temperaturen över nollan men snön ligger envist kvar. En ganska trevlig årstid kan tyckas men denna period är en golfspelares mardröm. Banan är långtifrån mogen för spel. Abstinensen slår ut i full blom och varje hacker inklusive undertecknad drabbas av huvudvärk, magkatarr, allmän stingslighet och en kort period av alkoholmissbruk. Det är inte tillräckligt med puttning på oäkta mattan för att lindra den sjukdomen. En av mina klokare vänner brukar säga att golf är ingen sport utan en farsot. Han vet inte hur rätt han har, den unge mannen.
Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
Kommentarer
Skicka en kommentar