Något av det bästa som finns är historierna när gamla fotbollskillar träffas. Det är som att åter känna doften av liniment och höra klappret av dobbar mot cementgolvet
Den här hörde jag i helgen. Det var slutet av 70-talet och den unge tränaren på Vifolkavallen hade influerats av Bob Houghtons 4-4-2 och press med understöd, berättade min sagesman.”Jag och XX spelade i kedjan och vi var strängt tillsagda att slicka kanterna. Vi tyckte det var tråkigt och frågade om vi inte fick söka oss in mot mitten för att komma till skott. Och fick ett eftertryckligt svar: nej, nej, inte förrän nästa säsong.”
Samma spelare berättade om när han fick en spricka i fotsulan orsakad av skruvdobbar. Hans lagledare löste problemet med en hemmagjord brygd av renat och vitsippor. ”En behandling räckte, sen var sprickan borta”. Samma ledare förordade hästliniment och det var starka grejor som fordrade vädring av omklädningsrummet.
Och så var det gamla Martin Oskarsson i Motala som gjorde ett tillfälligt inhopp i moderklubben Ljungsbros reservlag. ”Mosse, Mosse ska du göra komebakk ,” ropade hans gamla kompisar vid sidlinjen. ”Nej, jag ska spela centerhalv”, blev svaret.
Svante Larsson i Boxholm var lika rapp i truten som hans fotbollsskor var stora. Han rundade av karriären med spel i Ekeby-Holaveden och hela avslutningsmatchen plågade han domaren med elaka och träffande kommentarer. Till slut fick domaren nog, sprang fram till Larsson, spände sina babyblå i Larssons nötbruna och ställde den vanliga frågan: ”Är det du eller jag som dömer, Larsson? Och fick svaret: Det är jag, men det är du som får betalningen”. Efter det svaret fick Larsson kliva av planen.
Svante blev senare en omtyckt och populär domare med, som det heter, naturlig pondus. Inledde en politisk karriär och fick senare användning för sina ”one-liners” som s-märkt kommunalråd under många år.
Kommentarer
Skicka en kommentar