Fortsätt till huvudinnehåll

"En brygd av renat och vitsippor"


Något av det bästa som finns är historierna när gamla fotbollskillar träffas. Det är som att åter känna doften av liniment och höra klappret av dobbar mot cementgolvet

Den här hörde jag i helgen. Det var slutet av 70-talet och den unge tränaren på Vifolkavallen hade influerats av Bob Houghtons 4-4-2 och press med understöd, berättade min sagesman.”Jag och XX spelade i kedjan och vi var strängt tillsagda att slicka kanterna. Vi tyckte det var tråkigt och frågade om vi inte fick söka oss in mot mitten för att komma till skott. Och fick ett eftertryckligt svar: nej, nej, inte förrän nästa säsong.”

Samma spelare berättade om när han fick en spricka i fotsulan orsakad av skruvdobbar. Hans lagledare löste problemet med en hemmagjord brygd av renat och vitsippor. ”En behandling räckte, sen var sprickan borta”. Samma ledare förordade hästliniment och det var starka grejor som fordrade vädring av omklädningsrummet.

Och så var det gamla Martin Oskarsson i Motala som gjorde ett tillfälligt inhopp i moderklubben Ljungsbros reservlag. ”Mosse, Mosse ska du göra komebakk ,” ropade hans gamla kompisar vid sidlinjen. ”Nej, jag ska spela centerhalv”, blev svaret.

Svante Larsson i Boxholm var lika rapp i truten som hans fotbollsskor var stora. Han rundade av karriären med spel i Ekeby-Holaveden och hela avslutningsmatchen plågade han domaren med elaka och träffande kommentarer. Till slut fick domaren nog, sprang fram till Larsson, spände sina babyblå i Larssons nötbruna och ställde den vanliga frågan: ”Är det du eller jag som dömer, Larsson? Och fick svaret: Det är jag, men det är du som får betalningen”. Efter det svaret fick Larsson kliva av planen.

Svante blev senare en omtyckt och populär domare med, som det heter, naturlig pondus. Inledde en politisk karriär och fick senare användning för sina ”one-liners” som s-märkt kommunalråd under många år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom