Fortsätt till huvudinnehåll

Med Svarte Petter i knät


Kan inte låta bli att berätta om mina senaste mellanhavanden med Mjölby kommun. Frågan om stationshuset i Skänninge intresserar mig och i torsdags, dagen efter kommunstyrelsens behandling av ärendet, begärde jag ut information om det avtal som träffats med Skänningekulturen AB. Fick då svaret av Annika Eriksson, koordinator på kommunledningskontoret, att sekretess råder så länge protokollet inte är justerat. Annika hade förankrat beslutet hos kommunjuristen Urban Erntoft.

I fredagens Corren kan vi dock läsa en utförlig information om avtalet med kommentarer från Monika Gideskog (M) och Carina Jönsson (S). Det är helt i sin ordning för det är en rutin som jag själv introducerade som kommunreporter på Corren för tio år sedan. Så var det med den sekretessen. Lite komiskt faktiskt. Kan inte vara lätt att koordinera arbetet på den avdelningen.

Att det ändå blev en lösning till en förhållandevis låg kostnad (2 miljoner kronor) får ändå ses som en framgång för Monika Gideskog. Hon andas säkert ut när denna fråga kan avföras från dagordningen. Men när jag läser i Corren om hur mycket dessa två miljoner ska räcka till blir jag aningen skeptisk. Kommunen ska stå för nya anslutningsavgifter för va och el, ny fjärrvärmeanslutning, ny dränering samt mark- och anläggningsarbeten runt huset. Områdets belysning står kommunen också för. Den som har någon kännedom om byggfrågor vet att två miljoner inte räcker långt.

Svagheten med avtalet är dock att ingen vet vad som händer med stationshuset och dess ägare i framtiden. När kvinnan bakom Skänningekulturen inte finns mer vad finns det då för garantier för att hennes arvingar vill hålla bolaget och stationshuset vid liv? Det finns alltså en risk för att Svarte Petter hamnar i knät hos kommunen igen om tio, tjugo, trettio år. Men den dagen, den sorgen. Då sitter knappast dagens ledande politiker kvar vid rodret längre utan befinner sig på hemmet. Liksom undertecknad

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och