Fortsätt till huvudinnehåll

Med Svarte Petter i knät


Kan inte låta bli att berätta om mina senaste mellanhavanden med Mjölby kommun. Frågan om stationshuset i Skänninge intresserar mig och i torsdags, dagen efter kommunstyrelsens behandling av ärendet, begärde jag ut information om det avtal som träffats med Skänningekulturen AB. Fick då svaret av Annika Eriksson, koordinator på kommunledningskontoret, att sekretess råder så länge protokollet inte är justerat. Annika hade förankrat beslutet hos kommunjuristen Urban Erntoft.

I fredagens Corren kan vi dock läsa en utförlig information om avtalet med kommentarer från Monika Gideskog (M) och Carina Jönsson (S). Det är helt i sin ordning för det är en rutin som jag själv introducerade som kommunreporter på Corren för tio år sedan. Så var det med den sekretessen. Lite komiskt faktiskt. Kan inte vara lätt att koordinera arbetet på den avdelningen.

Att det ändå blev en lösning till en förhållandevis låg kostnad (2 miljoner kronor) får ändå ses som en framgång för Monika Gideskog. Hon andas säkert ut när denna fråga kan avföras från dagordningen. Men när jag läser i Corren om hur mycket dessa två miljoner ska räcka till blir jag aningen skeptisk. Kommunen ska stå för nya anslutningsavgifter för va och el, ny fjärrvärmeanslutning, ny dränering samt mark- och anläggningsarbeten runt huset. Områdets belysning står kommunen också för. Den som har någon kännedom om byggfrågor vet att två miljoner inte räcker långt.

Svagheten med avtalet är dock att ingen vet vad som händer med stationshuset och dess ägare i framtiden. När kvinnan bakom Skänningekulturen inte finns mer vad finns det då för garantier för att hennes arvingar vill hålla bolaget och stationshuset vid liv? Det finns alltså en risk för att Svarte Petter hamnar i knät hos kommunen igen om tio, tjugo, trettio år. Men den dagen, den sorgen. Då sitter knappast dagens ledande politiker kvar vid rodret längre utan befinner sig på hemmet. Liksom undertecknad

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna