Fortsätt till huvudinnehåll

En bortglömd del av Svartån


För några år sedan tog kommunens styrande ett berömvärt initiativ att satsa på Svartån. Simhallen uppfördes vid strandkanten, det fula rostiga staketet bort mot kvarteret Pilgården avlägsnades, en cykel- och gångbro byggdes och i Stadsparken uppfördes en vacker och ändamålsenlig brygga. I Svartålidens förlängning nedanför de nya villorna har gräsmattor anlagts och soffor placerats ut.

Men norr om bron över till Prästgårdsliden tycks pengarna och ambitionerna ha tagit slut. Promenadstråket på åns östra sida norrut mot Egebylund är enligt min mening stans bästa, vilket bland annat många hundägare insett. Som bonus får man se de vackra hästarna vid Egebylund.

Fast någonstans under promenaden tappar man kontakten med vattnet. I bästa fall skymtar man ån bakom tät snårskog. Mitt förslag är att göra området ännu attraktivare genom att rensa bland lövträden på en sträcka av cirka 300 meter. Det kan väl varken vara dyrt eller svårt att låta några man gå loss med motorsågen.

Skickar denna passning vidare till den rödgröna koalition som nu tar Stadshuset i besittning. Om Carina Jönsson, Cecilia Wilhelmsson, Miko Månsson, Franco Sincic m fl inte promenerat denna väg tidigare så passa på innan höstrusket slår till.

Kommentarer

  1. Nja, Jacob nu blir det nog inte så lätt som att skicka några man med röjsåg. De gröna (de röda vet jag inte, men de har ju lags sig platt för de gröna i alla andra frågor) är av princip emot allt vad gäller våldförande på naturen. Ju risigare och buskigare och orört desto mera natur, så resonerar de nog allt...

    SvaraRadera
  2. Håller inte med dig. Under mandatperioden 2002-2006 hade de röda inga problem med att göra om strandmaden i samband med bygget av gång- och cykelbron över ån. (Området på västra sidan mellan den lilla bron och Burensköldsbron). Naturskyddsföreningen skickade protestbrev till länsstyrelsen men inget hände. De rhodondendron som finns där i dag fanns inte förr.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...