Fortsätt till huvudinnehåll

Ett monument över kommunalt dårskap

Den kommunala kortsiktigheten i Mjölby irriterar mig. Storstilade projekt dras upp, EU-bidrag söks och beviljas, kommunala driftbidrag anslås, tal hålles i vilka framtiden målas i ljusa färger. Åren går, entusiasmen falnar och projekten begravs i tystnad.

Överdriver jag? Nej. Låt oss förflyttas till måndagen den 28 maj 2002. Jag var själv på plats. Då invigdes nämligen Vattenverkstan i Skänninge av landshövding Björn Eriksson och kommunalrådet Jörgen Oskarsson(S). Björn Eriksson trodde i sitt tal på 8 000 årliga besökare. Inte en siffra rätt visade det sig senare. Jörgen Oskarsson var mer återhållsam och talade om våtmarker och utdikning i största allmänhet. Kanske var han redan klar över vad som skulle hända den dag EU-bidraget upphörde 2007.

Byggnaden, som en gång tjänstgjorde som Skänninge stads vattenverk, genomgick stora förändringar till en icke ringa kostnad. De två 15 kubikmeter stora akvarierna fyllda med 30 sötvattensfiskar imponerade på de unga invigningsbesökarna. Övervåningen byggdes om till kontor och konferenslokal. Avsikten var att använda akvarierna, våtmarksparken, kalkkärret och örtagården i skolornas undervisning. Någon av talarna, jag minns inte vem, trodde att även barn från andra östgötakommuner skulle besöka Skänninge.

Det var då det. Åren gick, intresset minskade och de kommunala förvaltningarna började klaga över stora hål i driftbudgeten. Vattenverkstan sågs inte längre som en tillgång utan som en kostnadspost.

Med ett undantag. Utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson som förgäves försökte förmå kommunstyrelsen och övriga nämnder att dela på kostnaden för verksamheten. Hennes inställning var att Vattenverkstan var en tillgång för Mjölby kommun och hela länet, men argumenterade för döva öron.

I oktober 2008 tog utbildningsnämnden beslutet att lägga ner. Fiskarna fick ett nytt hem i Vätternrummet på Stora Lunds golfbana i Ödeshög. Och i Skänninge står en tom byggnad som ett monument över kommunal överoptimism eller föralldel dårskap.

Om detta projekt nämns inget i den pågående valrörelsen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom