Fortsätt till huvudinnehåll

Från Tystnaden till Bangkok Hilton


Miljöpartiet vill förbjuda bygget av nya Köpcentrum utanför stadskärnorna. De utarmar mindre städers centrum och de större städernas stadsdelscentrum är motiveringen. Frågan är aktuell för Mjölby.

När detta skrivs står en lönehelg för dörren och Corren har tre helsidor med annonser med priserbjudanden. På ytan ser affärslivet välmående ut men är det hela sanningen?

Följ med på en genomgång av Galleria Kvarnen som dominerar centrumhandeln. I källarvåningen, som på 80-talet gick under öknamnet Tystnaden, ligger fyra tomma lokaler. På entréplanet finns två tomma lokaler varav den senaste som bommades igen var en fotobutik. På översta planet är det fortfarande tomt sedan Folktandvården flyttade för något år sedan.
Alla dessa bastanta gallergrindar framför tomma ytor för tankarna till den klassiska TV-serien Bangkok Hilton.

Vad är orsaken till detta tillstånd? Jo, mellan gondolerna viskas det om att gallerians ägare, en brittisk pensionsfond, tar ut för höga hyror men det går inte att få officiellt bekräftat. Samma bolag äger kommersiella fastigheter i Norrköping och Norrköpings Tidningar publicerade i våras en artikelserie där hyresgästerna klagade på pensionsfondens hyresnivåer.

Hur går dessa tomma lokaler ihop med KF:s planer på att bygga nytt på parkeringsplatsen väster om Gallerian? Ja, jag får det inte att gå ihop.

Våren 2009 tillsatte kommunen en grupp under ledning av förra kommunalrådet Jörgen Oskarsson för att utreda centrumhandelns framtid. Vad den kommit fram till vet jag inte trots flitigt studium av Corren och Östgötatidningen.

Sex stora livsmedelshallar, City Gross i Mantorp inräknat, plus Coop. Räcker underlaget till? Jag tvivlar.

Den lokala marknaden ska vara tillräckligt stor för sex livsmedelshallar och fem bankkontor, men har bara plats för en skoaffär. Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Den obalansen begriper jag inte.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom