Fortsätt till huvudinnehåll

Så fördelas maktens köttgrytor


Vid den här tidpunkten varje valår brukar de politiska lägren formera sina laguppställningar inför de kommande fyra åren. Kommunfullmäktige i Mjölby valde igår kväll Jörgen Oskarsson (S) till ny ordförande. Ett bra val. Jörgen Oskarsson är en av de mest kompetenta kommunpolitiker jag känner. Hans erfarenhet och kompetens kommer väl till pass.
Nu väntar vi bara på att valberedningen får ”tummen ur” och berättar vilka som leder kommunens nämnder och styrelser.
I Ödeshög besväras de borgerliga politikerna av att de kallas bråkiga och trätgiriga så pass mycket att de kallar till presskonferens för att berätta hur eniga de är. F-n trot sa Rellingen. Jag väntar bara på nästa utspel i Corren. Ännu har inte vindkraftsprogrammet prövats i praktiken.

Håkan Johansson(M) har flera gånger deklarerat att han lämnar politiken efter flera turbulenta år i bygg- och miljönämnden men dyker nu upp igen som ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Jag är inte förvånad. Håkan älskar hetluften och det är inte sista gången ni läser om honom i tidningen. Var så säker.

BK Zeros ansöker om ett kommunalt lån på 200 000 kronor efter en delvis misslyckad campingsäsong på Z-parken. Självklart har den generösa långivningen till Piraterna skapat prejudikat och det finns säkert fler idrottsföreningar som hyser liknande planer. Eftersom det är många år sedan jag lämnade Motala ska jag kanske inte ha några synpunkter på om lånet ska beviljas eller inte, men min spontana inställning är JA.

Zeros är en anrik förening med kanske västra länsdelens vackraste idrottsplats och gör stor nytta med sitt ungdomsarbete och sin camping. Tillträdande ks-ordförande Camilla Egberth (S) har sagt att Piraterna är ett av Motalas starkaste varumärken men Zeros är också ett starkt varumärke, fast på ett annat mer diskret plan utanför TV-kamerornas räckvidd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...