Idrottsrörelsen har alltid haft stöd av tidningarnas sportjournalister. Jag vet för jag har själv tillhört denna falang en gång i tiden.
Peter Calén demonstrerar detta tydligt i dagens Corren. Han ber helt ogenerat Motala kommun att bygga en hall för han har bevittnat en bandymatch i hällande regn. Han är förundrad över att 468 personer såg matchen. Bandysporten dör utan inomhushallar hävdar Calén och kanske har han rätt.
Tänk om man skulle vända på kuttingen och resonera så här. En bandyhall av modernt snitt kostar X antal miljoner kr i investeringen och X antal hundratusen i drift. Eftersom IFK under årens lopp gjort sig kända som en dålig hyresbetalare kan vi utgå från att kommunen (skattebetalarna) får ta över 90 procent av kostnaderna. Ponera att dessa X miljoner i drift- och kapitalkostnader motiverar en skattehöjning på 50 öre. Anta att redaktör Calén har 330 000 beskattningsbara kronor i årlig inkomst. 3 300 kronor x 0:50 kronor är 1 650. Är han beredd att betala 1 650 kr per år mer i skatt för en hall som står tom ungefär halva delen av året?
Och framförallt; är de 41 533 Motalabor som inte var på matchen beredd att acceptera en skattehöjning? Jag hävdar att när mer eller mindre starka särintressen kräver dyra investeringar borde någon form av prislapp skickas med.
Låt oss förflyttas oss nästan 50 år tillbaka i tiden. I mitten av 60-talet byggdes den nuvarande Isstadion. En kommitté startade en insamling vars resultat kunde följas på en jättelik termometer på Stora torget. Kommunen lovade att bidra med lika mycket som insamlingen gav. Idrottsentusiaster på stans stora industrier - Luxor, Electrolux, CTV och Motala Verkstad – gick runt och sålde andelar på 100 kronor och Motala Tidning stöttade kampanjen på redaktionell plats. Insamlingen engagerade större delen av stan och blev ett dagligt samtalsämne. Kalla det en lokal folkrörelse.
Jag vet inte om en liknande kampanj är möjlig idag, men låt oss leka med tanken att en andel kostar 500 kronor. Kunde en fattig industriarbetare bidra med en hundring för 50 år sedan kan väl dagens idrottsentusiaster släppa iväg en femhundring. Det är väl vad en 25-åring gör av med på puben en fredagskväll.
Jag vet självfallet inte vad en eventuell bandyhall skulle kosta i investerings- och driftkostnader. Ovanstående inlägg får ses som en principdiskussion. Orsaken till att jag valde 50 öre som exempel var att Mjölby kommun valde att höja skattesatsen med en 50-åring vid bygget av Lundbybadet i början av 2000-talet. Simhallen kostade cirka 80 miljoner kronor att bygga och hur driftskalkylen ser ut idag känner jag inte till.
Kommentarer
Skicka en kommentar