Med Jacob vid tangentbordet

Correns Susanne Hasselqvist konstaterar i en krönika över året som gått att Mjölby gör inte längre skäl för sitt namn sedan Cerealias 80 år gamla kvarn lagt ner. En av de tråkigare arbetsmarknadshändelserna under året även om den högt automatiserade anläggningen inte hade så många anställda. Nu gäller det att titta framåt och hittade nya användningsområden för byggnaden eller riva och bygga nytt. Det är Mjölby tätorts mest dominerande industrianläggning vi talar om. Från korsningen med Kungsvägen bort till korsningen med Burensköldsvägen är kvarnbyggnaden inklusive tillbyggnader cirka 180 meter lång och jag vet inte hur hög den är. Bäst syns komplexets hela omfattning om man tittar från järnvägshållet. Det kan inte vara lätt att plocka in alternativa verksamheter i en så stor och speciell byggnad. När beslutet blev känt i våras föreslog en lätt chockad Monika Gideskog (M) att man skulle bygga om till bostäder, men det är uteslutet eftersom Boverket inte tillåter bostäder så nära järnvä

Fotboll på TV 10, bandy på SVT 1, handboll på TV 4 Sport och hockey på Canal Plus. Annandagen hade mycket att bjuda en sportnörd. Valet föll på Newcastle - Manchester City eftersom tillfällena att titta på PL inte är så många sedan Viasat tog över den delen av underhållningsindustrin. Behövde inte ångra mig. En riktigt bra match, 1-3, och där spelgeniet Carlos Tevez var inblandad i alla tre målen. Hur kunde Ferguson i MU göra sig av med honom? "Magpies" anfallsvariant var traditionellt brittisk med massor av höjdbollar mot Tevez landsman Carrol som till slut fick trycka in en med pannan. Men alltför ensidigt och primitivt för att riktigt sätta Citys försvar på prov. Linköping vann mot Timrå med 3-1 i kexburken. Det har varit för få trepoängare första halvan av säsongen. Ingen glamour kring LHC längre konstaterade Ankan Parmström. Bara att instämma. Snart drar JVM i hockey igång på liten rink i USA. Men där har jag inga förhoppningr. Det blir Canada-USA i finalen återigen.

Finns rolig, spännande och informativ TV-reklam? Tveksamt. Jag tycker att reklam i allmänhet är störande inslag som avbryter programmet på ett omotiverat sätt. Men det finns undantag. ICA-reklamen är ett. Där har reklambyrån hittat nya grepp för att utveckla temat år efter år med känslig anpassning till årstiderna. Nya skådespelare lyfts in hela tiden och stadige Stig är navet alla snurrar omkring. De verkar ha roligt på ICA, men det är inget jag hittar hos vår lokala ICA-butik. Telias reklam inför julen med den sanningssägande snåljåpen till svärfar som tar alla chanser att tala om hur förträfflig dotterns förra pojkvän var, är en annan. Här finns möjligheter till identifikation, tror jag. Skånske Gunnar med sitt orörliga ansikte som klampade in i alla möjliga situationer och gjorde bort sig var en annan favorit. Även den hade Telia som avsändare. Allra tråkigast är reklamen för Werthers Original där en gubbe i biblioteksmiljö prisar karamellens förträfflighet med osynkade läppar. De

Artiklarna efter självmordsbombaren i Stockholm gav upphov till en och annan rynka i min panna. Märkligast var den kvinna i Tranås som i Corren gav hals åt sin irritation över att så många journalister besökte Tranås när det blev känt att bombaren växt upp där. Hon tyckte att journalisterna istället skulle skriva om vilket mysigt ställe Tranås är att julhandla i. Av någon anledning presenterades hon som moderat kommunpolitiker, vad nu partibeteckningen har för betydelse i sammanhanget. Är verkligheten så påträngande och hotfull att man måste se allting som en julkortsidyll? Eller är det bara uttryck för kvinnans krämarmentalitet? Bomba på därute i världen, men i vår lilla idyll handlar vi julklappar som vanligt. Jag drar en parallell med polismorden i Malexander. En av byns invånare (centerpartist för övrigt) fick frågan av en radioreporter vad detta betyder för Malexander ? Svaret blev kort och gott: Malexander blir känt i hela Sverige. Ett något cyniskt svar med tanke på att t

Hur bär man sig åt för att inte förfrysa fejset i den stränga vinterkylan? Tony Gustafsson vid försvarets vinterenhet kommer med goda råd i ett TT-telegram. "Tänk på de gamla mopedstrutarna, man såg dum i dem, men struten höll värmen framför ansiktet, säger Tony Gustafsson. Han rekommenderar en kapuschong eller huva för att hålla kylan från ansiktet. En rånarluva är ett annat tips. Har väl alltid tyckt att mc-fantomen Tage Berglund i Uffe Holmertz revy är en klok karl. Han om någon vet ju hur farligt det är med kombinationen kyla-fart. På nyårsafton kan du ta del av Tages goda råd igen.

I tisdags kväll hölls årets sista sammanträde i Mjölby kommunfullmäktige. Och avgående kapten på skutan, Monika Gideskog, höll sitt sista tal som kommunstyrelsens ordförande och visade prov på humor och självironi som inte är så vanligt i politiska sammanhang. Iklädd kaptensmössa och sjömansjacka lovade hon att leda ett sjörövarskepp som ska följa de nya makthavarna tätt i häcken, vilket lovar gott för framtiden. Monika var oerfaren när hon trädde till som kommunalråd 2006 men har blivit allt säkrare i sin roll överst på kommandobryggan under mandatperioden. Det tar sin tid att lära sig politikens alla turer. Tilläggas kan att inget myteri föregick maktskiftet och avgående befälhavare tvingades inte ut på plankan. Monika fortsätter som oppositionsråd. Mera kommunalpolitik. Per-Arne Larsson lämnar ordförandeskapet i byggnadsnämnden i Boxholm efter 18 år. Per-Arne har under de senaste åtta åren dubblerat som kommunstyrelsens ordförande och nämndordförande, vilket är en ovanlig kombinatio

Dagens varuutbud är fantastiskt. Mobiltelefoner med så avancerade funktioner att en normalsvensk inte utnyttjar hälften. Stora TV-apparater med fantastisk bild och pålitlig driftsäkerhet till överkomligt pris. Små, välljudande musikanläggningar för ett par tusenlappar. Snygga och varma vinterkläder. Men när vi kommer till en så vardaglig vara som snöskyfflar gapar vanligtvis välfyllda affärer tomma. Den snö som föll för en månad sedan har ställt till problem för alla i distributionsledet. Att snöskyfflarna tog slut förra vintern kan jag ha viss fördragsamhet med, men att ingen affärsman hade fantasi nog att lägga upp rimligt stora lager inför denna vinter övergår mitt förstånd. Här har både tillverkare och detaljister missat chansen till lättförtjänta slantar. Till och med senaste decenniets stora affärssuccé Ö&B har missat detta. Det rör sig knappast om några högteknologiska produkter. Vad kostar det att tillverka en lagom bukig plastform med en skyddande plåtkant kompletterat me

Bakom dessa vägar ryms stora drömmar; loger, restaurang mm. Mjölby HC vill bygga ut ishallen med loger, restauranger och ytterligare en rink med NHL-mått. Sportchefen Tomas Holmberg ska diskutera frågan med kommunchefen Peter Karlsson i nästa månad. Uppgifterna kommer från krönikören Tony Lappalainen som driver bloggen Hockeydirekt.nu. Han hårdbevakar klubben och bör veta hur snacket går i hallen. Finns det någon realism i detta eller bygger Lappalainen och klubbledningen luftslott? Jag lutar åt det senare. Betänk att det är bara sex år sedan som klubben var snubblande nära en konkurs. Till slut gick fordringsägarna, och de var inte få, med på ett tioprocentigt ackord. Kommunen hade hyresfordringar på sexsiffriga belopp vilka efterskänktes. Dåvarande kommunchefen Henry Jansson så då till mig att kommunledningen i första hand tänkte på klubbens ungdomsarbete. ”Vi kan inte låta en väl fungerande ishall stå tom”, var motiveringen. Jag har idag via mejl försökt få kontakt med nuvara

Mjölby kommun har anställt en ny personalchef. Britt-Marie Jonsson är hennes namn. Hon har erfarenhet av en lång rad befattningar inom den offentliga sektorn varav personalchef på Kriminalvårdsverket är den senaste. Så här presenterar hon sig i Östgötatidningen. ”Man kan beskriva mig som öppen, tydlig och rak. Ganska envis är jag också, det finns lösningar på allt även när det verkar omöjligt. Det tilltalar mig att balansera krav och förväntningar från olika håll, från politiker, ledning och medarbetare.” Oj, vilken stålkvinna. Vem vågar möte henne vid förhandlingsbordet? Golvad inom 10 sekunder. Detta är den offentliga sektorns motsvarighet till det ”corporate bullshit” som det privata näringslivet sprider vid företagsöverlåtelser o dyl. Ni vet de där pressmeddelandena som i nio fall av tio skriver om synergieffekter. Jag har under mina sista tjugo år i arbetslivet trampat många korridorer i diverse kommunhus och mött både personalchefer och andra chefstjänstemän. Hyggliga

På Mia Karlsvärds vernissage förstås. Correns redaktion befolkades av både kända och okända ansikten under ett par eftermiddagstimmar igår. Centrumledare Kenneth Fungbrandt, bostadsbolagets marknadschef Charlotte Elliot, sheriffen Rolf Petersson och många arbetskamrater och chefer: Gunilla Rech, Johan Hermansson, Helena Lundberg, Anna-Karin Thorstensson, Vera Frankova och fotochefen Johnny Gustavsson. Karl-Johan Norén hade inte så mycket tid att mingla utan satt och filade på ett manus. Som vanligt. Maria Landqvist på marknad gjorde ett hästjobb med att locka in besökare från gatan med hjälp av glögg och pepparkakor. Men så är hon också f d sportjournalist med massor av muskler i arm och mod i barm. Tidigare chefen Agneta Hagelin, den största lilla retstickan i Correns historia, fanns på plats också. Redaktionschefen Susanne Hasselqvist höll ett vakande öga över tillställningen. Henne fjäskade vi lite extra för i hopp om att hon skulle ta notan för den efterföljande julbuffén på

Hur ska Söderköpings GK ha det egentligen? Frågan är berättigad efter alla turer kring medlemskap i alliansen eller inte. För ett år sedan deklarerade styrelsen att 2010 blir sista året för ett medlemskap i alliansen. Avtalet med Motala, Mjölby, Tranås och Vreta sades upp. Som orsak angavs att alliansmedlemmarna var så flitiga med besök i Sörping att de egna medlemmarna och övriga greenfeegäster inte kom ut på banan. Speciellt påtagligt var detta under helgerna hösten 2009. Nu har Sörping ändrat sig. I går meddelades att klubben återvänder till alliansens breda famn. Skälet till kovändningen känner jag inte till eftersom informationen på klubbarnas hemsidor är knapphändig. Kanske kan Correns alerta sportredaktion räta ut frågetecknet i morgon? Jag skrev då att Söderköping hade en väl rigid syn på greenfeegästerna och såg dem enbart som en belastning. Alliansmedlemmarna handlar i shopen, besöker restaurangen och slår några hinkar på rangen, för att inte tala om den obligatoriska korven

Jag är en storkonsument av deckare och thrillers och jag sträckläste Frederick Forsyths Schakalen på sin tid. Utomordentlig! Därför tänkte jag återuppliva bekantskapen med engelsmannen när jag fick syn på Ikon (1997) på biblioteket, en riktig tegelsten. Boken handlar om politisk turbulens i Ryssland på 90-talet. En välorganiserad fasciströrelse med karismatisk ledare och finansierad av maffian hyser planer på att göra Ryssland till en enpartistat. Judar och andra minoritetsgrupper kan se fram emot en tillvaro i arbetsläger om fascisterna får makten. Av en tillfällighet avslöjas fascistpartiets planer vilket också kommer till västmakternas kännedom. De västliga regeringarna tvår sina händer men handlingskraftiga och resursstarka västliga grupperingar tar saken i egna händer. En pensionerad, brittisk underrättelsechef och dito CIA-agent blir nyckelfigurer i kampen mot Svarta Gardet och får indirekt stöd av diverse grupperingar i det ryska samhället inklusive den rysk-ortodoxa kyrkan. Med

Om Wikileaks är bra eller dåligt för Sverige och omvärlden undandrar sig min bedömning men ett visst underhållningsvärde har det onekligen när världens stora elefanter drar ner brallorna på varandra. Och det är tydligen amerikanska diplomater som anger tonen. Carl Bildt har en begränsad politisk förmåga som verkar i för stor kostym. Omdömet på engelska är onekligen träffande: "A medium size dog with a big dog attitude". Bilds självbild är naturligtvis en annan. På 80-talet var jag ganska flitig på FOJO i Kalmar. Vid de festliga sammankomster som hölls på kvällarna var en given programpunkt "Kommunala stollar" där vi skvallrade om mer eller mindre färgstarka politiker på respektive hemort. Jag har sällan haft så roligt i mitt liv.

Ni kanske har läst i dagens Corren att villaägare på Kungsvägen öster som Skyttegatan protesterar mot den föreslagna höjningen av hastighetsgränsen till 60 km/tim. För delen fram till Skyttegatan (jag räknar från centrum) är förslaget en sänkning till 40 km men från Skyttegatan där vägen svänger ska hastigheten plötsligt öka till 60 km. För mig är det svårt att begripa och protestskrivelsen är berättigad. Annars tycker jag att det stora problemet med Kungsvägen är att den trafikeras av rally-rillar med fullfartsdille. Hastigheter upp emot 80 km/tim förekommer. Det verkar som om många som kör i riktning mot stan fortfarande har motorvägstempot i kroppen. Sommaren 2007 genomförde polisen en hastighetskontroll vid infarten till Oljekrukan mitt emot dåvarande macken. Och jag kan garantera att det var många som hamnade i det nätet. Sedan dess har jag inte sett till polisen på Kungsvägen annat än som förbipasserande. Hellre en skärpt trafikövervakning som svider i plånboken än nya fartgränse