Fortsätt till huvudinnehåll

"A medium size dog"


Om Wikileaks är bra eller dåligt för Sverige och omvärlden undandrar sig min bedömning men ett visst underhållningsvärde har det onekligen när världens stora elefanter drar ner brallorna på varandra. Och det är tydligen amerikanska diplomater som anger tonen.


Carl Bildt har en begränsad politisk förmåga som verkar i för stor kostym. Omdömet på engelska är onekligen träffande: "A medium size dog with a big dog attitude". Bilds självbild är naturligtvis en annan.


På 80-talet var jag ganska flitig på FOJO i Kalmar. Vid de festliga sammankomster som hölls på kvällarna var en given programpunkt "Kommunala stollar" där vi skvallrade om mer eller mindre färgstarka politiker på respektive hemort. Jag har sällan haft så roligt i mitt liv.

Kommentarer

  1. Om diplomatins skicklighet nuförtiden kräver att skriva nedsättande omdömen om politiker i andra länder, känner jag mig lockad att aspirera på att bli anställd inom utrikesförvaltningen.

    Det är möjligt att jag skulle bedömas som överkvalificerad, därför att invektiven skulle dugga för glest.

    Ett annat skäl till att jag inte skulle komma i fråga, skulle dessutom säkerligen bero på att mina glåpord skulle rikta sig mot dem jag skrev till och inte dem jag hade lyckats bygga upp ett hyggligt förtroende till.

    Jag mins en gång när en kollega, inom socialtjänsten, skrev om en klient:

    ’Ser ut som en gris, super som ett svin.’

    Det var träffande skrivet och välformulerat på många sätt, men JO klandrade journalanteckningen. Den ansågs vara kränkande.

    Om jag hade sett anteckningen i förväg, hade jag för att rädda situationen gjort en anteckning i marginalen och skrivit:

    ’Instämmer i sak, men inte i formuleringen.’

    SvaraRadera
  2. Man tackar för inläggen från två goda vänner som ser på tillvaron på ett likartat sätt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...