Jag är en storkonsument av deckare och thrillers och jag sträckläste Frederick Forsyths Schakalen på sin tid. Utomordentlig! Därför tänkte jag återuppliva bekantskapen med engelsmannen när jag fick syn på Ikon (1997) på biblioteket, en riktig tegelsten.
Boken handlar om politisk turbulens i Ryssland på 90-talet. En välorganiserad fasciströrelse med karismatisk ledare och finansierad av maffian hyser planer på att göra Ryssland till en enpartistat. Judar och andra minoritetsgrupper kan se fram emot en tillvaro i arbetsläger om fascisterna får makten. Av en tillfällighet avslöjas fascistpartiets planer vilket också kommer till västmakternas kännedom.
De västliga regeringarna tvår sina händer men handlingskraftiga och resursstarka västliga grupperingar tar saken i egna händer. En pensionerad, brittisk underrättelsechef och dito CIA-agent blir nyckelfigurer i kampen mot Svarta Gardet och får indirekt stöd av diverse grupperingar i det ryska samhället inklusive den rysk-ortodoxa kyrkan.
Med desinformation, förklädnad och en koalition med den tjetjenska maffian nafsar agenterna fascisterna i hälarna och provocerar dem till en statskupp bara några veckor före presidentvalet. En blodig strid på nyårsnatten innanför Kremls murar avslutar boken. Agenterna är naturligtvis de som ser till att de statliga trupperna finns på plats när fascisternas trupper försöker sig på en överraskningsmanöver.
Intrigen är inte tokig och fullt tänkbar i Ryssland. Det är knappt 20 år sedan Jeltsin avstyrde en statskupp med stridsvagnar framför Vita huset (parlamentet), men personteckningen mer än lovligt schablonmässig. Västerlänningar är intelligenta, välutbildade och välklädda män som kämpar för demokratin medan ryssarna är vodkastinkande, våldsfixerade, maktberusade och korrumperade.
Intrigen spårar dock ur när den pensionerade underrättelsechefen hittar en ädling ur ätten Romanov att insätta på tronen som tsar, vilket ryska folket godkänner i en folkomröstning efter en veckolång valkampanj.
Något säger mig att även högt prisade thrillerförfattare har ett bäst-före-datum.
Boken handlar om politisk turbulens i Ryssland på 90-talet. En välorganiserad fasciströrelse med karismatisk ledare och finansierad av maffian hyser planer på att göra Ryssland till en enpartistat. Judar och andra minoritetsgrupper kan se fram emot en tillvaro i arbetsläger om fascisterna får makten. Av en tillfällighet avslöjas fascistpartiets planer vilket också kommer till västmakternas kännedom.
De västliga regeringarna tvår sina händer men handlingskraftiga och resursstarka västliga grupperingar tar saken i egna händer. En pensionerad, brittisk underrättelsechef och dito CIA-agent blir nyckelfigurer i kampen mot Svarta Gardet och får indirekt stöd av diverse grupperingar i det ryska samhället inklusive den rysk-ortodoxa kyrkan.
Med desinformation, förklädnad och en koalition med den tjetjenska maffian nafsar agenterna fascisterna i hälarna och provocerar dem till en statskupp bara några veckor före presidentvalet. En blodig strid på nyårsnatten innanför Kremls murar avslutar boken. Agenterna är naturligtvis de som ser till att de statliga trupperna finns på plats när fascisternas trupper försöker sig på en överraskningsmanöver.
Intrigen är inte tokig och fullt tänkbar i Ryssland. Det är knappt 20 år sedan Jeltsin avstyrde en statskupp med stridsvagnar framför Vita huset (parlamentet), men personteckningen mer än lovligt schablonmässig. Västerlänningar är intelligenta, välutbildade och välklädda män som kämpar för demokratin medan ryssarna är vodkastinkande, våldsfixerade, maktberusade och korrumperade.
Intrigen spårar dock ur när den pensionerade underrättelsechefen hittar en ädling ur ätten Romanov att insätta på tronen som tsar, vilket ryska folket godkänner i en folkomröstning efter en veckolång valkampanj.
Något säger mig att även högt prisade thrillerförfattare har ett bäst-före-datum.
Kommentarer
Skicka en kommentar