En av de intressantaste sportjournalisterna i länet är Jens Bollius på Motala Tidning. Han har förmågan att lyfta blicken över sargen och fundera över idrottens roll i samhället. Hans krönika i lördagens papperstidning är mycket läsvärd.
Jens påpekar det smått absurda i att medan bandyn kämpar för att flytta in i hallar så vill hockeyn göra tvärt om. Förutom Frölunda-Färjestad vill också Leksand-Mora spela utomhus och LHC-HV 71 funderar på samma sak. För bandyn är möjligen inomhusspel en framtida överlevnadsfråga medan motiven i hockeyklubbarnas fall är rekord, publicitet och jakten på (ännu) mer pengar. Jens funderar på om inte jakten på de perfekta förutsättningarna gör sporten tråkig och fantasilös. I vilken annan samhällssektor lever svenska medborgare under perfekta villkor?
För undertecknad, som varit med några år, är hockeyklubbarnas strävan att flytta utomhus en ödets ironi. Det har varit många års kamp för att få till det nuvarande hallbeståndet. Både Mjölby, Vadstena och Motala var relativt sena med att bygga hockeyhallar till skillnad från flera orter i Småland. Bland de argument som framfördes från Mjölby Södra på 1980-talet var risk för att sporten skulle dö sotdöden i stan om inte hallen byggdes. Senare har man hört en och annan nostalgiker tala om hur det mysigt det var på den gamla uterinkens tid. I bästa fall kunde man ostraffat kasta snöboll på motståndare och domare.
Jag ska erkänna att jag inte varit inne i en bandyhall, min erfarenhet inskränker sig till TV-sändningar från Lidköping, Västerås, Edsbyn och Sandviken och jag har inte blivit inspirerad. Det ser ut som ganska kala och trista anläggningar där spelarnas rop och visselpipans ljud ekat ostörda.
En av de mest omskrivna och mytomspunna bandymatcherna som spelats i vårt land var en match på Tinnerbäcken i Linköping på 1950-talet. Det var på en is som höll på att ge upp inför vårsolens värmande strålar. Spelare och domare plurrade flera gånger men matchen slutspelades. De som fanns på plats glömde naturligtvis inte den tillställningen i brådrasket. Correns arkiv innehåller åtskilliga bilder från den drabbningen.
Det är sådana händelser som skapar de myter och historier som idrotten så väl behöver som en brygga mellan generationerna.
Grattis till IFK Motala som verkligen fått fart under rören på sistone. Vinst mot Gripen i går med 5-4.
Jens påpekar det smått absurda i att medan bandyn kämpar för att flytta in i hallar så vill hockeyn göra tvärt om. Förutom Frölunda-Färjestad vill också Leksand-Mora spela utomhus och LHC-HV 71 funderar på samma sak. För bandyn är möjligen inomhusspel en framtida överlevnadsfråga medan motiven i hockeyklubbarnas fall är rekord, publicitet och jakten på (ännu) mer pengar. Jens funderar på om inte jakten på de perfekta förutsättningarna gör sporten tråkig och fantasilös. I vilken annan samhällssektor lever svenska medborgare under perfekta villkor?
För undertecknad, som varit med några år, är hockeyklubbarnas strävan att flytta utomhus en ödets ironi. Det har varit många års kamp för att få till det nuvarande hallbeståndet. Både Mjölby, Vadstena och Motala var relativt sena med att bygga hockeyhallar till skillnad från flera orter i Småland. Bland de argument som framfördes från Mjölby Södra på 1980-talet var risk för att sporten skulle dö sotdöden i stan om inte hallen byggdes. Senare har man hört en och annan nostalgiker tala om hur det mysigt det var på den gamla uterinkens tid. I bästa fall kunde man ostraffat kasta snöboll på motståndare och domare.
Jag ska erkänna att jag inte varit inne i en bandyhall, min erfarenhet inskränker sig till TV-sändningar från Lidköping, Västerås, Edsbyn och Sandviken och jag har inte blivit inspirerad. Det ser ut som ganska kala och trista anläggningar där spelarnas rop och visselpipans ljud ekat ostörda.
En av de mest omskrivna och mytomspunna bandymatcherna som spelats i vårt land var en match på Tinnerbäcken i Linköping på 1950-talet. Det var på en is som höll på att ge upp inför vårsolens värmande strålar. Spelare och domare plurrade flera gånger men matchen slutspelades. De som fanns på plats glömde naturligtvis inte den tillställningen i brådrasket. Correns arkiv innehåller åtskilliga bilder från den drabbningen.
Det är sådana händelser som skapar de myter och historier som idrotten så väl behöver som en brygga mellan generationerna.
Grattis till IFK Motala som verkligen fått fart under rören på sistone. Vinst mot Gripen i går med 5-4.
Så här elegant löste man problemet på Östra Lugnets skola i Växjö. Man byggde en hall med tre (3) väggar. Ingen ville ha den med politikerna i skol - och barnomsorgsnämnden försvarade sig då med att det skulle bedrivas utomhuspedagogik i idrott på skolan, så den ouppvärmda så kallade hallen med bara tre väggar skulle räcka.
SvaraRaderaMen med facit i hand har det inte räckt. Snö på vintern och löv på hösten som blåser in genom gallret, gör att hallen varit för farlig för barnen att vara i. Det går helt enkelt inte ha inomhusidrott på vintern och likadant var det förra säsongen. Och på sommaren behövs den inte.