Det mesta är väl skrivet om Foppa vid det här laget men jag kan inte avhålla mig att skriva några rader.
Foppa är Sveriges bäste genom tiderna. Meritlistan talar för sig själv: Två OS-guld, två VM-guld och två Stanley Cup-ringar. Han var som bäst 2001-2003 när han vann poängligan och dominerade slutspelet.
Men nu har 27-åringen blivit 37 och det är mycket i en sport som är så intensiv och har så många kroppskontakter som hockeyn. Även firade idrottsstjärnor har ett bäst-före-datum.
Är det synd om Foppa? Nej, naturligtvis inte. Få idrottsmän har fått ut så mycket av sin sport som han. Är han bara tiondelen så rik som kvällstidningarna påstår klarar han sig till döddagar. Och han kan slå hur många drivar som helst på golfbanan vid Veckefjärden. (Hoppas bara att den har fler grässtrån än den hade när jag gjorde ett besök sommaren 2003).
Han får gradvis vänja sig vid att ryggdunkarna försvinner och att fansen får nya stjärnor att beundra. Tidens gång. Men han blir nog aldrig en vanlig snöskottande radhusägare i Ö-vik. Om 20 år sitter några gubbar på läktaren och talar om Foppas tid med samma darr på stämman som när jag idag talar om Nacka Skoglund, Kurre Hamrin, Gunnar Nordahl och Zamora Nyholm i Mantorp.
En person med Foppas karaktär och kärlek till sporten måste vara en tillgång som ledare i vilken klubb som helst.
Och det är kanske dags att bilda familj och få egna knattar att skjutsa till träningen under kulna lördagsmorgnar?
Foppa är Sveriges bäste genom tiderna. Meritlistan talar för sig själv: Två OS-guld, två VM-guld och två Stanley Cup-ringar. Han var som bäst 2001-2003 när han vann poängligan och dominerade slutspelet.
Men nu har 27-åringen blivit 37 och det är mycket i en sport som är så intensiv och har så många kroppskontakter som hockeyn. Även firade idrottsstjärnor har ett bäst-före-datum.
Är det synd om Foppa? Nej, naturligtvis inte. Få idrottsmän har fått ut så mycket av sin sport som han. Är han bara tiondelen så rik som kvällstidningarna påstår klarar han sig till döddagar. Och han kan slå hur många drivar som helst på golfbanan vid Veckefjärden. (Hoppas bara att den har fler grässtrån än den hade när jag gjorde ett besök sommaren 2003).
Han får gradvis vänja sig vid att ryggdunkarna försvinner och att fansen får nya stjärnor att beundra. Tidens gång. Men han blir nog aldrig en vanlig snöskottande radhusägare i Ö-vik. Om 20 år sitter några gubbar på läktaren och talar om Foppas tid med samma darr på stämman som när jag idag talar om Nacka Skoglund, Kurre Hamrin, Gunnar Nordahl och Zamora Nyholm i Mantorp.
En person med Foppas karaktär och kärlek till sporten måste vara en tillgång som ledare i vilken klubb som helst.
Och det är kanske dags att bilda familj och få egna knattar att skjutsa till träningen under kulna lördagsmorgnar?
Kommentarer
Skicka en kommentar