Ibland undrar jag om jag inte läst för många deckare, thrillers eller andra spänningsromaner. På senare år har jag lagt undan många i ren trötthet halvvägs in i handlingen. Men nu har jag fått en ny favorit, skotten Stuart MacBride. Boken jag läser heter Den brustna huden.
Hjälten är den unge kriminalinspektören Logan McRae och miljön Aberdeen på Nordsjökusten. Egentligen en ganska deprimerande sådan. Vädret växlar mellan snöglopp eller storm, tonen är rå och sexskämten haglar särskilt när de får utreda mordfall med sadomasochistiska inslag. Alla överordnade tilltalas med sir och cheferna är nyckfulla och egoistiska. Lyckade gripanden firas alltför ofta på puben och många arbetsdagar inleds med baksmälla och depressioner. Den ständiga övertiden sliter på förhållanden därhemma. Murvlarna på tidningarna är elaka och tar alla chanser att kritisera de klantiga snutarna. Ofta möts journalister och poliser på puben för att betyga varandra sin ömsesidiga vördnad.
Men intrigen rullar på, framsteg i utredningarna följs av bakslag och spänningen byggs upp sakta men säkert. Är den unge fotbollsstjärnan skyldig till serievåldtäkt eller inte och varför är det så svårt att få till ett genombrott i fallen med den mördade, manliga porrstjärnorna?
Huvudpersonerna skildras med svart humor, särskilt beskrivningarna av en avskydd men framgångsrik stjärnadvokat och en överviktig, kvinnlig kommissarie vars språkbruk överträffar den värste hamnsjåare. MacBride har öga för detaljer, tonfall och attityder.
Om du gillar deckare med brittisk klang så är den Den brustna huden värd några timmar.
Kommentarer
Skicka en kommentar