Svårt att finna nya vänner i Vadstena

Det är svårt att finna nya vänner i Vadstena. Det började med en insändare i MVT som berättade att de blivit förtjusta i den vackra staden men hur besvikna de blivit över att inte blivit införlivade i den sociala gemenskapen. Ämnet ansågs så angeläget att tidningen skickade ut en reporter på stan för att utreda påståendet. Han fick ganska skiftande svar, formulerade med viss försiktighet. Avslutningsvis fick han ett svar uttalat av oppositionsrådet Marita Karlsson. Hon håller med om att det är svårt för en nyinflyttad att hitta bästisar på en liten ort.

”Men det är inget unikt för Vadstena, så ser nog ut i alla småstäder. Invånarna är lite försiktiga och avvaktande.” Hon tillägger att man får bjuda lite på sig själv i sådana här sammanhang.

Ett kommunalråd är naturligtvis den ultimata experten på livets alla områden så vi lyssnar på henne.

Frågeställningen är inte unik eller ny. Luxor i Motala hade för 40 år sedan 2 000 anställda och inflyttningen från alla delar av landet var stor och den allmänna meningen hos ”utbölingarna” var att östgöten var svår att komma in på livet. Nybyggarna umgicks för sig och infödingarna för sig. Enstaka undantag fanns naturligtvis.

En gång intervjuade jag en kvinnlig missionspastor som flyttat runt i landet. Hon sa att var sörmlänningar var tillmötesgående men lögnaktiga och att östgötar var kärva men ordhålliga. Det är väl ett positivt betyg?

Jag har flyttat tre gånger i mitt liv, från Motala till Vadstena, från Vadstena till Boxholm och senare till Mjölby. Jag har inte upplevt några större problem men så har jag haft ett arbete som gjort att jag på ett naturligt sätt kommit i kontakt med många människor. Möjligen är det så att jag upplevde att i bruksorten Boxholm var kotterierna grundligt etablerade sedan många år tillbaka. Integrationen, om man vågar använda sig av ett så värdeladdat ord, går bäst om man arbetar på en lagom stor arbetsplats.

Föreningslivet är en annan bra väg. I Vadstenafallet rekommenderar jag ett besök på golfklubben i Hagalund. Där finns alltid trevligt folk. Somliga kan spela också.

Tre trevliga Vadstenagolfare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen