Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölbys glädjekalkyl



Verklighet 2025?


 

Mjölby kommun trixar med siffror. Ta en titt på reklamskylten här ovan. Från 26 001 personer till 30 000. SNART. Hur det befolkningsmålet ska uppnås utan egentlig bostadsproduktion är en gåta.


Jag satte mig och analyserade siffrorna, och jag ska inte tynga texten med allt för mycket siffror, men baserat på de senaste sju årens befolkningssiffror (ett ökningssnitt på 127 per år) tar det 28 år. Snart?

Sanningen är ju den att det inte finns några bostadsprojekt i pipelinen förutom de två punkthusen på Svartå Strand men de byggena är långt ifrån i hamn som du säker känner till.

Byggföretagen saknar intresse för hyresmarknaden. De tjänar inga pengar, kalkylerna håller inte. Dessutom saknas exploateringsbar mark. Hyresgästföreningens recept är att bygga små lägenheter med lägre standard. Men jag tror att lägre köksstandard bara påverkar hyran marginellt

Jag skrev till kommunstyrelsens ordförande Cecilia Vilhelmsson(s) och frågade vilken beredskap kommunen har för denna luftiga befolkningsprognos. Cecilia svarade med att hänvisa till en debattartikel under valrörelsen.

”Den grupp vi skriver om i artikeln har börjat sitt arbete och en handlingsplan är snart framme. Men det räcker inte med det. Vi behöver utse ett par tjänstemän som arbetar aktivt ut mot byggherrar för att locka dem till vår kommun”.

Jag bad Cecilia Vilhelmsson att precisera snart och fick svaret att med ett utökat flerbostadsbyggande i Mjölby och Mantorp skulle en genomsnittlig ökning med 300 personer per år vara möjligt. Därmed skulle befolkningsmålet vara uppnått 2025.

Trots Cecilias försäkran är jag skeptisk. I väntan på hårdfakta och bättre underbyggda siffror misstror jag prognosen. Ordet glädjekalkyl ligger nära till hands. Att kommunens ledning bygger luftslott gagnar inte invånarna.

Det finns vinnare på den här bostadsmarknaden nämligen medlemmar i äldre bostadsrättsföreningar med god ekonomi. Jag ska ta ett näraliggande exempel, nämligen mig själv. För 13 år sedan flyttade vi till en trerums marklägenhet på Oljekrukan. En rejäl lägenhet byggd i början av 80-talet men absolut ingen lyx. Inköpspriset var 75 000 kr. För två veckor sedan såldes en motsvarande lägenhet för 850 000 kr. Och det var ingen enstaka lyckträff utan så har det sett ut de senaste åren med priser mellan 600 000 kr och 900 000 kr. För min del handlar det om en värdestegring på 1066 procent på 13 år. Vilken fondplacering slår det?

Glädjande för mig och min familj men tecken på en lokal bostadsmarknad i obalans.

Så har jag räknat.
Jag har läst befolkningsstatistiken för de senaste sju åren (kommunens hemsida) och funnit att kommunen ökat med 889 personer från 2007 fram till nu.
En imponerande siffra i och för sig men genomsnittet är 127 personer per år. Upp till 30 000 återstår 3 576 personer och delat med 127 personer per år blir det 28 år.



.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom