Fortsätt till huvudinnehåll

Kolmården och medierna

Foto: JARL ASKLUND



Det fanns en idyllisk tid när Kolmårdens djurpark och länets medier levde i en perfekt symbios. En björn- eller delfinfödsel hamnade alltid på tidningarnas förstasidor. Så pågick det i många år. Kolmården drabbades aldrig av negativ publicitet. Mats Amundin eller någon annan forskare lade ut texten om vargar eller delfiners beteende i var och vartannat TV-program. Av någon anledning arrangerades pressträffarna på fredagar för bästa publiceringstid på lördagsmorgonen. Gu va gulligt.

I år är bilden annorlunda. Åtalet mot en chefstjänsteman för en kvinnlig skötares död i varghägnet och tvisten om den berg- och dalbanan som ska avgöras i Miljööverdomstolen vållar stora rubriker. Inte blev det bättre när åklagaren kompletterade stämningsansökan med rörliga bilder där en skötare sparkade en varg i magen sedan djuret blivit alltför närgånget mot en besökande militär. Sedan dödsolyckan släpps inga besökare in i hägnet.

Inte ens delfinariet som i alla år varit Kolmårdens största attraktion går fri från kritik från djurrättsorganisationerna.

Hur går det i domstolarna? Inte en aning. Men berg- och dalbanans vara eller icke vara måste ha den största ekonomiska betydelsen. Om domstolen kommer fram till att grannars klagomål om buller är berättigade måste banan rivas och sådant måste svida i plånboken. Parkens ledning har tagit en medveten risk som byggde banan färdig utan att det var färdigprocessat i domstolarna.

I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att berätta om noshörningen Nelson som föddes i Kolmården för 20 år sedan med en obotlig hjärnskada. Han överlevde bara i elva dagar men hans kamp engagerade hela landet. Slutpunkten i dramat sattes av Corren som gjorde en löpsedel i stil med ”Nelson blev fjärrvärme” för hans kropp eldades upp i Gärstadverket. Det blev för mycket för läsarna, växeln brakade ihop och reportern tilldelades Dagens Ris. På en mindre ort tvingades man riva ner löpsedlarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och