Fortsätt till huvudinnehåll

Regionråd i skottlinjen





Trängsel har dominerat mediedebatten i Östergötland den senaste tiden. Långa bilköer kring förra veckans flygdagar på Malmslätt och korkade vakter som hindrade Malmslättsbor att köra till sina bostäder. Trängseln på US parkering är ett tvisteämne sedan flera år och inte blev det bättre av att Region Östergötland (f d Landstinget) beslutat avgiftsbelägga de anställdas parkeringar med 550 kr i månaden, därtill uppmuntrade av Skattemyndigheten.

Det är självklart att ett evenemang som Flygdagarna, som enligt arrangörerna lockade 130 000 besökande över två dagar, vållar logistikproblem. Oavsett om du kört bil eller åkt buss till Malmen. Enda lösning på problemet är kanske, som Helikopterflottiljens informationschef Lasse Jansson påpekar på Correns insändarsida idag, nämligen att inte arrangera några flygdagar alls.

Om avsikten med avgiftsbeläggningen på US är att minska trycket på parkeringen eller att dra in välbehövliga kulor till Regionen vet jag inte, men jag konstaterar att åtskilliga offentliganställda på olika håll i Linköping och Mjölby parkerar sina fordon gratis hela arbetsdagen. Rättvisa?

Regionrådet Göran Gunnarsson (C) har hamnat i mediernas skottlinje. Han är ordförande i Trafik- och samhällsplaneringsnämnden som beslutat om nedläggning av 28 busslinjer på landsbygden. Därmed har flera gymnasieelever missat möjligheten att ta sig till skolan med kollektivtrafik. Många ilskna insändare och debattörer har bland annat ifrågasatt Gunnarssons lojalitet med landsbygdens invånare vilket är känsligt om man företräder Centerpartiet.

Göran Gunnarsson har svarat med ett antal inlägg på sin Facebooksida där han redogör för de nedlagda linjernas ekonomi. Jag ska inte trötta er med för mycket siffror utan nöjer mig med att redogöra för linje 625 och 580. Jag citerar:

”Nu fortsätter min genomgång av de busslinjer som vi lagt ner i ett beslut för ett år sedan. Linje 625 Klockrike-Fornåsa-Borensberg. Resandeunderlaget består till 70% av grundskoleelever och 20% gymnasieelever. Det är ett litet fåtal arbetspendlare. Biljettintäkterna är 112 00 kronor och kostnaderna 784 901 kronor. Täckningsgraden är 15.56%. Där finns också en linje 614 som kan täcka det mesta av arbetspendling. Skoleleverna fördes över till skolskjuts.

Linje 580. Hycklinge-Horn-Vimmerby. Det var en linje som gick 2 turer i vardera riktningen varje skoldag anpassade till tiderna för gymnasieskolan i Vimmerby. Det var därför ingen linje som egentligen kunde användas för arbetspendling. Linjen hade under ett år 4219 påstigande. Andelen skolkort var 96.7%. Biljettintäkten var 51 609 kronor och kostnaden för linjen var 968 012 kronor. Per påstigande var intäkten 12.23 kronor och kostnaden per påstigande 229.44 kronor. Täckningsgraden för linjen var 5.33%.”

Efter att ha läst denna och andra redogörelser där täckningsgraden är mindre än 10 procent har jag en annan förståelse för Gunnarssons sits. Ingen trängsel på de bussarna. Så här kan man inte handskas med skattemedel. Pengarna bör användas där de gör mest nytta.

Gunnarsson skriver också att hans nämnd informerade kommunerna om beslutet för ett år sedan men det väckte inget intresse hos tjänstemän eller politiker. Förrän medierna knackade på dörren för ett par veckor sedan.

Vad jag inte förstår är varför inte Göran Gunnarsson inte redovisar siffrorna i en debattartikel i NT och Corren allrahelst som Gunnarsson anser att han är felciterad i den senare tidningen. Visserligen har Gunnarsson över 1 300 FB-vänner men det är ändå en begränsad läsekrets.

Debatt och opinionsbildning är väl en politikers livsluft.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...