Fortsätt till huvudinnehåll

Liten kalv springer mot Mada



Jag har några gånger i den här bloggen skojat om att Österbymo är Östergötlands Twin Peaks. Jag har besökt länets minsta kommun ett par gånger och varje gång jag har känt blickarna bränna i nacken men när jag vänt mig om har jag inte sett till någon. En märklig känsla.

Därför spetsade jag öronen lite extra när P 1 Morgon idag behandlade mediesituationen i Ydre kommun. Sedan mångårige lokalredaktören Anders Gunnar pensionerades för två år sedan har Smålandstidningen bevakat orten sporadiskt med hjälp av en timvikarie som nu är sjukskriven. Herencokoncernen har liksom andra tidningsutgivare ekonomiska problem och antalet artiklar blir färre och färre. Anders Gunnar, kommunalrådet Sven-Inge Karlsson och andra invånare berättar att missnöjet är stort. När kommunfullmäktige klubbade budgeten för 2017 i våras och höjde den kommunala utdebiteringen med 25 öre var det ingen kommuninvånare förutom politikerna som fick kännedom om beslutet. Reportrarna på huvudredaktionen i Eksjö har inte tid med några längre besök i spridningsområdets ytterkanter och annonsförsäljningen är minimal.

”Men är det inte skönt att slippa näsvisa reportrar i telefonen var och varannan dag,” frågade reportern det centerpartistiska kommunalrådet Sven-Inge Karlsson. Kanske det svarade kommunalrådet men tillade att medborgarnas information var viktigare. Sven-Inge Karlsson säger att kommunen skriver själva artiklar på hemsidan men medger att de inte är kritiska.

En medieprofessor vid Södertörns högskola intervjuades och han sade att Ydres situation inte är unik. Ett 30-tal kommuner, främst i Norrlands inland, lever också utan professionell mediebevakning.

Hur håller sig Ydreborna informerade då? Jo genom Facebookgruppen Ydres anslagstavla (2087 medlemmar) som för övrigt startades av den sjukskrivna lokalredaktören Anna-Karin Gustafsson.

Lite nyfiken tog jag mig in på sidan och konstaterade att kommunens lantliga identitet slår igenom. Förutom det vanliga utbudet av begagnade bilar, vinterdäck, barnkläder och möbler fastnade jag för dessa notiser:

En medlem efterlyser grusbilen som hon befarar har kört vilse i skogarna, en annan vill köpa en säck hö, en man vill köpa kulskjutna rådjur, en kvinna söker information om väglaget mellan Tranås-Österbymo och fiskbilen annonserar sin existens i Österbymo i slutet av veckan. Sidan avslutas med Liten kalv springer efter vägen Hestra mot Mada.

Kan det bli mer familjärt än så? Liten kalv springer omkring i vinternatten. Om detta är framtidens lokaljournalistik är inte jag mannen att svara på men Facebookgruppen tycks fylla ett behov.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.