Fortsätt till huvudinnehåll

Början till slutet



Jag har aldrig varit något stort fan av Tiger Woods men idag tyckte jag synd om honom. Öppningsronden i Dubai var inte rolig att skåda. 77 slag, fem bogeys, ingen birdie och resten par. Bara två man bakom sig i resultatlistan och tolv slags skillnad till ledaren Sergio Garcia. Det ska mycket till på fredag för att han ska klara cutten.

Det ser ut som vanligt när han swingar men han rör sig stelt och otympligt mellan slagen. Självförtroendet vid puttarna är som bortblåst.


Varför drar han sig inte tillbaka och blir ihågkommen som en av de allra största? Pengar för livets nödtorft och ett och annat besök hos galanta damer saknas knappast. Men så lätt är det inte. Tiger Woods är kärnan i ett miljardimperium med lukrativa kontrakt, sponsoråtaganden, TV-spel och klädsponsorer.  På torsdagen deltog han vid inspelningen av en reklamfilm för tävlingen. Medias förväntningar är minst sagt höga inför varje comeback och TV:s tittarsiffror ökar ordentligt om Tiger finns med i startfältet.

Frågan är om han inte riskerar att såga av grenen han sitter på om framgångarna uteblir. Sponsorernas intresse minskar och nya, unga, hungriga stjärnor trycker på för en plats i rampljuset och guldkantade kontrakt. Proffsgolfen är en del av nöjesindustrin och dess beslutsfattare har inga sentimentala känslor.

Som svensk kan jag bara glädja mig åt att vi har två man, Stenson och Norén, som är rankade på Topp 10 i denna globala sport. Det finns säkert anledning att återkomma till dessa två i den säsong som knappt börjat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.