Fortsätt till huvudinnehåll

Golfbanor väcker känslor



Under de dryga 40 år jag varit involverad i golfsporten har etableringen av nya banor vållat känsloutbrott och debatt. Entusiasterna som velat bygga nytt har ofta känt sig missförstådda av allmänhet och myndigheter. Inte sällan har golfmotståndarna varit uppbackade av tjänstemän i rutiga skjortor på Länsstyrelsens naturvårdsenhet. Fantastiska naturfenomen, som ingen nämnt tidigare, har kommit upp på bordet när golfvännerna visat intresse för ett område. Många hade uppfattningen så sent som på 70-talet att golf var en direktörssport och sådana skulle hållas kort. Åtskilliga banidéer kom inte längre än till en skiss på papperet.

Jag har följt tillblivelsen av tre banor på nära håll, det handlar om Mjölby GK, Flemminge och Ombergs GK. På den första gick det ganska smidigt tack vare en positiv inställning från kommunens sida. Det var endast en arrendator som fick lösas ut mot en dyr penning vilket sved för den nya klubben hade inga pengar i mitten av 1980-talet. Däremot minns jag inga kontroverser när Ombergs GK anlade sin bana på det gamla skjutfältet. Hellre golfbollar än bomber och granater vid Vätterns strand.

Flemminge GK i Boxholm hade det betydligt besvärligare att åstadkomma den nuvarande banan. Jag var med på två offentliga möten och häpnade över den ogina inställning som visades av ortens skidåkare, orienterare och dragkampare. De ville inte ha sällskap av golfspelare i omedelbar närhet av Flemminge gamla skola. Den niohålsbana som finns idag har små likheter med den ursprungliga banskissen.

Och nu har vi hamnat i ett läge där en golfbana kanske försvinner. Det handlar förstås om Linköpings GK som funnits sedan 1945. Länge var Linköping tillsammans med Klinga i Norrköping de enda 18-hålsbanorna i länet. Men Mjärdevi och universitetsområdet kryper allt närmare och enligt den styrande majoriteten (S, L och Mp) finns ett större behov av bostäder än utrymme för 250-metersdrivar.


Styrelsen för klubben, som arrenderar marken av Linköpings kommun, motsätter sig förstås dessa planer. Golfbanan behövs som en grön lunga i den växande stadsbebyggelsen hävdar man. Klubben har en historisk förankring i den svenska proffsgolfen. Två SEO-tävlingar arrangerades i början av 1980-talet och självaste Seve Ballesteros vann en av dem. För ett par år sedan besökte Annika Sörenstam banan för en clinic i samband med en tävling för flickjuniorer.

Vem har rätt eller fel? Ja frågan är inte enkel att besvara för en som bor i en grannkommun. Vi får hoppas att politikerna i demokratisk ordning fattar det beslut som gagnar Linköpings invånare bäst.

Om man ska ta Correns debatt- och insändarsidor som måttstock har golfklubben Linköpingsbornas sympati. Det har varit en majoritet som förespråkat fortsatt existens för golfbanans del.

Jag är lite nyfiken på vad oppositionen i Linköping har för åsikt i frågan och kan inte se om Paul Lindvall (M) eller Muharrem Demirok(C )har uttalat sig. (Om jag missat det så påpeka gärna var och när). Lindvall har kanske nog med krisen i RTÖG och Demirok med att bli omvald som ÅFF-ordförande.

Tänk om golfbanans öde kan bli en lokal valfråga i nästa års valrörelse? Det vore väl häftigt?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.