Fortsätt till huvudinnehåll

Direktspår från Linköping till Lalandia



Inte Rosornas krig men väl en åsiktsskillnad mellan socialdemokraternas mest profilerade namn i Motala och Mjölby har noterats i veckan. Kommunalrådet Camilla Egberth vill ha ett direktspår Motala-Linköping för att förkorta pendlingstiden. Förslaget möter invändningar från Jörgen Oskarsson som är kommunfullmäktiges ordförande i Mjölby och tidigare ledamot i Östgötatrafikens styrelse.

Oskarsson påpekar att ingen vet hur många som arbetspendlar Motala-Linköping eller Motala- Mjölby och att Motalaborna tvingas åka till Linköping för att åka X 2000 till Stockholm eller Malmö. Det blir naturligtvis en försening av den totala restiden. Förslaget innebär färre turer totalt i västra delen av länet. Regionens resurser är begränsade.

Man önskar att en ledande politiker som Egberth skulle luta sig på någon form av utredning av resandeströmmarna och dess storlekar innan hon kastar ur sig ett hugskott.

Vad blir nästa utspel från Camilla Egberth? Direktspår från Linköping till Lalandia?
                                                                
 
Idrottsparken och järnvägen - en fruktbar kombination
I de mest oväntade sammanhang kan man få höra nyheter. I måndags kväll besökte jag en nostalgikväll om fotboll i Stadshuset. Skeninge IK:s förre ordförande Ulf Ivarsson berättade om de diskussioner som föregick ombyggnaden av Idrottsparken för tio år sedan. Banverkets förhandlare var mycket tillmötesgående och sa i princip ja till allt. Bland annat kastade SIK in ett sent förslag om att installera bergvärme i klubbhuset – en nätt liten investering på en halv miljon kr och fick ja.

”Jag kunde inte låta att bli att fråga under en kafferast. Vad är det med er grabbar som säger ja till allting? Den här generositeten är vi inte vana vid.”

Ivarsson fick svar direkt: ”Ett överklagande skulle försena dubbelspåret med ett par år och det har vi inte råd med. Dubbelspåret kostar miljarder att bygga och sett i det sammanhanget är en halv miljon en piss i havet”.

Detta apropå avslutade överklaganden om Svartå Strand och pågående om tennisbanor på Vifolkavallen.

Bara att välja. Det mesta finns på Idrottsparken





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...