Fortsätt till huvudinnehåll

Ytterligare en återvinningsstation försvinner



Snart ett minne blott.


Ni som regelbundet följer min blogg kan se att jag ägnat uppmärksamhet åt den återvinningsstation som ska ersätta den nedlagda på Skogsvägen i Mjölby för ett år sedan. Jag har utvecklat en viss kontakt med FTI:s regionchef Magnus Sandström. FTI och kommunen har inte kommit överens om en ny station ska placeras på Vifolkavallen eller Albacken

Ett möte hölls den 27 november och tyvärr kom inte parterna överens denna gång heller. Dessutom meddelar regionchefen att ytterligare en station kommer att försvinna inom några veckor Det handlar om en centralt placerad ÅVS på Skänningevägen. Ni som kan ert Mjölby vet att det handlar om den tomt där tidigare kultförklarade Bebbes kiosk var placerad.

Med allt färre återvinningsstationer ökar risken för att oönskat material hamnar i hushållsavfallet. Alla disponerar inte bil och har möjlighet att åka till Hulje. Jag förmodar att sista ordet inte är sagt i denna fråga.
                                                    *

Utskälld, hånad och förnedrad. Kritikerna var inte nådiga när rondellpotatisen kom på plats för sex år sedan. Men när kommunens marknadschef Eva Rådander förvandlade potatisen till en julgris förra året och gav den nya kultingar i år har omdömena skiftat tonläge. Julgrisen med kultingar är uppskattad i sociala medier och tidningen Land har skrivit en positiv artikel.

Samtidigt som utsmyckningen av rondellpotatisen är gjort med glimten i ögat, finns en högst seriös baktanke. Kommunen har under en längre tid bedrivit ett medvetet och enträget arbete för att växa. Till 2025 är visionen att nå 30 000 invånare.

Här kan man se hur man kan vända på ku(l)ttingen i en uppmärksammad händelse.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.