Fortsätt till huvudinnehåll

Vi sammanfattar 2017




Björkudden.

Bostadsbyggande, markköp för kommande bostadsbyggen och handelns bekymmer präglade kommunpolitiken i Mjölby 2017.

Bebyggelsen på Svartå strand sköt fart på allvar och det senaste var att Göta Stenhus vann en markanvisningstävling på Björkudden för att bygga 54 hyreslägenheter i låga hus. Villatomterna på Sörby blir allt fler och under hösten schaktas för villa- och radhustomter på Sjunnings fält i stans sydöstra utkanter. Den senaste nyheten var att kommunen köpte på sig 47 hektar åkermark för bostadsändamål på Östra Eldslösa för tio miljoner kr. Fast en fråga förföljer mig. Hur kan folk i normala inkomstlägen ha råd med dessa höga hyror/avgifter?

Jörgen Oskarsson fick kritik från moderata lantbrukare när kommunen köpte Viringe för cirka 20 år sedan. Risken att hans efterträdare Cecilia Burenby får samma kritik idag är obefintlig. Hur ska stan expandera om man inte får bygga på åkermark?

Oppositionen i form av moderater och liberaler får hitta andra ämnen att debattera. Marknadschefen Eva Rådanders initiativ att anlita konstprofessorn Jörgen Svensson för att pryda den nya rondellen i korsningen Svarvargatan-Smålandsgatan orsakade tvärdrag i kommunfullmäktige för ett par månader men verkar glömd nu. Rondellen är färdigbyggd och går att passera utan njurbälten.

Mats Allard (M) och Anna Johansson (S) hamnade i diskussion i samma forum om huruvida en tomt mellan Lidl och motorvägen var rätt placering för nästa äldreboende. Inga beslut är fattade ännu utan diskussionen gällde en detaljplan som möjliggör ett framtida bygge där. Mats Allard hävdade bullerproblem så nära motorvägen. Jag hajade också till när jag såg placeringen men buller kanske inte är stora problem numera med modern byggteknik?

Allt är frid och fröjd i Mjölby kommun då? Jag är inte helt säker för det kan alltid finnas något undangömd konsultrapport i garderoben (kom ihåg Mögelskolan Östergården). Under hösten togs också ett beslut att satsa 17miljoner i flera steg för att eliminera skitlukten från Mjölkulla reningsverk. Hoppas det är väl investerade pengar.

Jag vet inte om skrivelsen från centrumhandlarna om problemen i Galleria Kvarnen slog ner som en bomb i Stadshuset men den är illavarslande. Kommunens ledning har ingen formell skyldighet att ingripa men ska befolkningsmålet om 30 000 invånare nås 2025 krävs inte bara nya bostäder utan också en väl fungerande kommersiell service.
 
Vad kan kommunledningen göra för Kvarnen?
Vilket intryck handlarnas skrivelse gjort och vilka åtgärder som vidtagits vet inte jag. Mjölbys socialdemokrater har aldrig varit särskilt outspoken utan behållit eventuella funderingar för sig själva bakom kontorsväggarna men utan tvekan är gallerians framtid något som diskuteras man och man emellan på stan.

Fredagens Corren innehöll en lista över länets stora företag med antal anställda, omsättning och resultat. Glädjande läsning för en lokalpatriot. Efter självskrivna Saab hamnar Toyota Industries Europe (BT) på andra plats med 9 910 anställda och en omsättning på 21,4 miljarder kr. Väderstad Holding AB är på elfte plats med 1 084 anställda och en omsättning på 2,2 miljarder kr. Väderstad AB har 632 anställda men platsar inte på listan med de 25 största företagen omsättningsmässigt sett.

När vi kommer till siffrorna på resultatraden är bilden ungefär densamma men Fastighets AB L E Lundberg är lönsammast med 2,1 miljarder kr. Saab är tvåa med 1,6 miljarder och på tredje plats med en vinst på 1,4 miljarder kr hamnar Toyota.

Hur jag än spanar hittar jag inget Motalaföretag bland dessa tre listor, men inte är jag ledsen fördenskull. Om några år kommer Lalandia och ställer allt tillrätta. Eller hur?

Med dessa små funderingar önskar jag konsumenter, bilister, handlare, kommunpolitiker och -tjänstemän gott nytt år. Vi får se vad 2018 bär i sitt sköte.
Sjunnings fält

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.