Askersunds första tee. |
Vi skriver slutet av december och jag konstaterar
att golfabstinensen slår till ovanligt tidigt denna vinter. Jag brukar klara
mig fram till februari mars åtminstone. Jag är ingen kalenderbitare men har
faktiskt fört bok över mina besök på svenska golfbanor och har besökt 66klubbar under drygt 40 år. Dags att ta fram protokollet och börja drömma om sol,
vind, vatten och gröna mattor. Välkommen att ta del av en golfdåres
bekännelser.
Skåne
sticker ut i Golfsverige. Så många fina, välskötta banor med täta, mjuka
sammetsmattor. Det började på 1980-talet med täta besök på Landskrona där min
son också lärde sig spela. Golfbanan på förmiddagen och badstranden på
eftermiddagen. Perfekt också för den del av familjen som inte drabbats av golfbacillen.
Stugby och campingplats av hög klass.
!4:e på Landskrona. Du står högt och hålet ligger drygt 100 meter bort. |
Mästerskapsbanan Barsebäck är alltid värd ett besök och det är
lite fantasieggande att spela en bana som de stora kanonerna som Nick Faldo,
Henrik Stenson och Jocke Häggman vunnit på. Ganska snäll i sommarväder men ett
monster i hård blåst. De tre hålen utmed Öresund är hopplösa för en hacker i
storm. Plocka upp bollen och gå vidare.
En annan
favorit är Mölle på Kullaberg. Bra, kuperad bana och ett plus för utsikten.
Öresund och fyren på ena sidan och Skälderviken på andra. Med de vyerna glömmer
man eventuella dubbelbogeys. I slutet av 90-talet när vi gjorde ett besök i
Sjöbo hittade vi Romeleåsen åt Staffanstorp till. Fullständigt okänd men
riktigt kul. Bjäre på Hallandsåsen är en annan favorit med fantastiska
gräsmattor på greener och fairways och de godaste hamburgare jag ätit på en
golfrestaurang. Konstaterar dock att närbelägna Båstad är överskattad. Rent av
farlig med trånga korsningar mellan gamla och nya banan. Börsknuttarna får
härja ostörda.
På västgötasidan gillar jag Hökensås mest för att på
andra sidan Vättern ligger Hästholmen. Se upp med puttarna som alla drar sig ner
mot sjön. Töreboda är charmig och har gott om svängrum om du har möjlighet att
spela på en vardag. Lite nyfiken på Brevik norr om Karlsborg. Kanske 2018.
Hur ser det
ut på hemmaplan? Omberg har fått mycket och rättmätigt beröm och går inte att
komma förbi i Östergötland men jag skattar också 27-hålaren i Bråviken högt.
Åtvidaberg toppade länge som länets bästa men är omsprunget av Omberg och
Bråviken. På den senare kan man sitta på terrassen och kommentera treputtarna
på sista green. Skadeglädjen ni vet. Jag är inte färdig med klubbarna i vårt
län. Mauritzberg väntar ännu på ett besök. Jag har besökt slottet flera gånger
tidigare men i andra ärenden än golf.
Ombergs GK hål nr 6 med Vättern i fonden. |
Nästan på hemmaplan ligger Askersund (Åmmeberg) där du är i direktkontakt med
Vättern på vissa hål. Klubbhus och restaurang har genomgått en uppfräschning
sedan ägarbytet 2010. Besöket på försommaren var dock en liten besvikelse
eftersom banan led av torkan. En släng av avundsjuka mot dem som bor i
”sjöbodarna” nere vid vattnet vid sidan av första fairway. Åmmeberg har en
intressant historia om gruvbrytning (Zinkgruvan) men den är för lång för att
berättas här.
I Småland
har jag gästat 14 klubbar och Ölandsbanorna Ekerum och Grönhögen är
intressanta. Wiredaholm mellan Tranås och Gränna blir ihågkommen för en fin
bana och lantlig och avspänd atmosfär. På den banan är det sällan trångt.
Loftahammar är en niohålare som överraskade positivt.
De nordligaste banorna jag spelat är Funäsdalen och
Örnsköldsvik i Puttom norr om stan. Övik var en trevlig bekantskap men min
spelpartner berättade att säsongen kan vara slut redan i september. Om man
gillar golf ska man nog hålla sig till de sydliga delarna av landet.
Har jag
spelat en riktigt dålig bana? Ja, definitivt. Rättvik besökte jag för många år
sedan och där är alla hålen likadana. Hoppas den är ombyggd sedan dess. Jönåker
längtar jag inte heller tillbaka till.
Kommentarer
Skicka en kommentar