Jag har i många är
hävdat att sommaren 1994 var min och familjens drömsemester. Husvagnsboende i
Borstahusen utanför Landskrona, VM-fotboll på TV, härligt väder och golf på den
utmärkta 36-hålsbanan i Borstahusen. För att inte tala om umgänget med två
likasinnade Motalafamiljer på kvällarna. Sonen var 13 år och matchade oss vuxna
i längden på slagen. Man riktigt såg hur hans självförtroende växte inför varje
utslag. Samma kväll som vi slog Saudiarabien (åttondelsfinal?) badade vi och
temperaturen i Öresund uppgick till 24 grader klockan 22. Trodde aldrig jag
skulle få återuppleva något liknande.
Men faktum är att i onsdags fick jag en
déjà-vu-känsla vid ett sommarhus i Järnlunden i onsdags när Sverige körde över
Mexiko med 3-0. Drygt 15 personer mellan 5 och 80 år samlade framför TV:n i
gnistrande vackert sommarväder och det var bara sonen och hans familj som
saknades. Stämningen var på topp kan jag lova och efter matchen gick nästan
alla och badade i det 21-gradiga vattnet. Likheterna med Borstahusen 1994 var
påtagliga och nästan rörande men golfklubban var utbytt mot ett haspelspö.
Hur
går det i fortsättningen? Schweiz låter inte som en
övermäktig motståndare på tisdag och nu när pressen har släppt tror jag Janne
Anderssons mannar är mogna för ännu ett steg uppåt i världsfotbollens hierarki.
Det finns naturligtvis saker att invända mot
internationell fotboll: den makalöst stora penningrullningen, tjatet på domarna,
de rasistiska övertonerna och filmningarna är några exempel men som
TV-underhållning är den oöverträffad. Så har jag tyckt ända sedan hemma-VM
1958.
Den som inte håller med kan scrolla vidare på
livets stig.
Kommentarer
Skicka en kommentar