Fortsätt till huvudinnehåll

Déjà-vu vid Järnlunden


Jag har i många är hävdat att sommaren 1994 var min och familjens drömsemester. Husvagnsboende i Borstahusen utanför Landskrona, VM-fotboll på TV, härligt väder och golf på den utmärkta 36-hålsbanan i Borstahusen. För att inte tala om umgänget med två likasinnade Motalafamiljer på kvällarna. Sonen var 13 år och matchade oss vuxna i längden på slagen. Man riktigt såg hur hans självförtroende växte inför varje utslag. Samma kväll som vi slog Saudiarabien (åttondelsfinal?) badade vi och temperaturen i Öresund uppgick till 24 grader klockan 22. Trodde aldrig jag skulle få återuppleva något liknande.

Men faktum är att i onsdags fick jag en déjà-vu-känsla vid ett sommarhus i Järnlunden i onsdags när Sverige körde över Mexiko med 3-0. Drygt 15 personer mellan 5 och 80 år samlade framför TV:n i gnistrande vackert sommarväder och det var bara sonen och hans familj som saknades. Stämningen var på topp kan jag lova och efter matchen gick nästan alla och badade i det 21-gradiga vattnet. Likheterna med Borstahusen 1994 var påtagliga och nästan rörande men golfklubban var utbytt mot ett haspelspö.

Hur går det i fortsättningen? Schweiz låter inte som en övermäktig motståndare på tisdag och nu när pressen har släppt tror jag Janne Anderssons mannar är mogna för ännu ett steg uppåt i världsfotbollens hierarki.

Det finns naturligtvis saker att invända mot internationell fotboll: den makalöst stora penningrullningen, tjatet på domarna, de rasistiska övertonerna och filmningarna är några exempel men som TV-underhållning är den oöverträffad. Så har jag tyckt ända sedan hemma-VM 1958.

Den som inte håller med kan scrolla vidare på livets stig.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.