Déjà-vu vid Järnlunden

Jag har i många är hävdat att sommaren 1994 var min och familjens drömsemester. Husvagnsboende i Borstahusen utanför Landskrona, VM-fotboll på TV, härligt väder och golf på den utmärkta 36-hålsbanan i Borstahusen. För att inte tala om umgänget med två likasinnade Motalafamiljer på kvällarna. Sonen var 13 år och matchade oss vuxna i längden på slagen. Man riktigt såg hur hans självförtroende växte inför varje utslag. Samma kväll som vi slog Saudiarabien (åttondelsfinal?) badade vi och temperaturen i Öresund uppgick till 24 grader klockan 22. Trodde aldrig jag skulle få återuppleva något liknande.

Men faktum är att i onsdags fick jag en déjà-vu-känsla vid ett sommarhus i Järnlunden i onsdags när Sverige körde över Mexiko med 3-0. Drygt 15 personer mellan 5 och 80 år samlade framför TV:n i gnistrande vackert sommarväder och det var bara sonen och hans familj som saknades. Stämningen var på topp kan jag lova och efter matchen gick nästan alla och badade i det 21-gradiga vattnet. Likheterna med Borstahusen 1994 var påtagliga och nästan rörande men golfklubban var utbytt mot ett haspelspö.

Hur går det i fortsättningen? Schweiz låter inte som en övermäktig motståndare på tisdag och nu när pressen har släppt tror jag Janne Anderssons mannar är mogna för ännu ett steg uppåt i världsfotbollens hierarki.

Det finns naturligtvis saker att invända mot internationell fotboll: den makalöst stora penningrullningen, tjatet på domarna, de rasistiska övertonerna och filmningarna är några exempel men som TV-underhållning är den oöverträffad. Så har jag tyckt ända sedan hemma-VM 1958.

Den som inte håller med kan scrolla vidare på livets stig.