Fortsätt till huvudinnehåll

Åren går men kärleken till fotboll består



Vättervågen har genomgått exteriörförändringar sedan 1958.
   
VM i fotboll är världens största idrottsevenemang. Tänk er invigningsmatchen: Den gröna rektangeln, det förväntansfulla sorlet från läktarna, domartrion på väg in med matchbollen och varsin barnunge vid näven. Mitt bästa minne ligger 60 år bakåt i tiden.

Sommaren 1958 slogs VM och regelskeppets Wasas bärgning om utrymmet på tidningarnas förstasidor. Dykarbasen Fältings trygga, pipförsedda nuna var nästan lika vanligt förekommande som Gren, Liedholm, Nacka och Kurre Hamrin.
VM -58 var den första TV-sända och åtskilliga radiohandlare lade grunden till en förmögenhet genom att sälja 17-tums svartvita apparater. Men till mitt föräldrahem på Storgatan 21 hade TV ännu inte hittat.

Men svåger Rune, gift med min äldsta syster Vivi, tyckte att den fotbollstokiga nioåringen borde få se en match på TV. Kvartsfinalen mot Sovjetunionen, eller Ryssland, som vi sa redan på den tiden och vi styrde kosan mot legendariska Vättervågen i Varamon. Morsans cykel var färdmedlet. Rune vid styret och jag på pakethållaren.

Vi köpte biljetter och hela lokalen var fylld av manspersoner i olika åldrar. 17-tummaren av märket Luxor tronade på en liten scen vid väggen. Det var som en biosalong med en förbålt liten duk. Anna-Stina Ginman serverade kaffe, läsk, bullar och sockerkaka i pausen och jag orkade inte dricka upp min banancider från Hammars bryggeri. När Kurre Hamrin gjorde avgörande 2-0 reste sig publiken upp och vrålade ut sin glädje men taket höll.
 
Men skylten kanske fanns med sommaren 1958?
 
”Nu hamnar Jasjin och hans kompisar i Sibirien”, sa en gubbe till Rune när matchen var slut.

Sibirien? Vi cyklade hem mot Storgatan och vid Furulid frågade jag Rune. Vad menade han med Sibirien? Ja, förklarade han: allmänt misshagliga personer, folk med felaktiga åsikter eller såna som gör bort sig hamnar i Sibirien. Där är fruktansvärt kallt. Kallare än Vättern en dålig sommar.

Det var första gången jag fick en insikt som sambandet mellan idrott och politik.
Men vad gjorde det när Sverige nästan vann VM, Rune fixade Julles autograf, solen sken varje dag och badtemperaturen i Vättern var 22 grader. Wasa kom allt närmare ytan och Richard Dahl blev Europamästare i höjdhopp på Stockholms stadion senare på sommaren. En sommar i Motala värd att minnas.

Finaldagen tillbringade jag hos en annan syster i Boxholm. Att den andre fotbollstokige svågern inte tog med mig till den TV-sändningen tog jag som en (liten) man. Inga och jag lyssnade på radiosändningen och innan matchen länsade jag kiosken på Storgatan på lagret av salt lakrits. Godbitarna delade jag med min ettåriga systerson Roger som idag är en 60-åring med fyra barn och barnbarn. Nioåringen på cykeln är pensionär.

Mycket vatten har runnit under Strömbron sedan den där magiska kvällen i Varamon. Rune är borta, mina föräldrar är borta, danskar är på väg att invadera Varamon men Vätterns vatten är lika kallt som tidigare.

Till årets VM har jag en extra krydda att se fram emot. Mitt nioåriga barnbarn och jag ska titta tillsammans. Fast den här gången vid en annan östgötsk sjö. Till Sveriges premiärmatch mot Sydkorea dukar vi upp den välfyllda godispåsen. Åren går men kärleken till fotboll och salt lakrits består. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna