Fortsätt till huvudinnehåll

En blandning av Motala och Västervik


Somliga idrottsledare avgår men fyller spalterna med innehåll ändå. Motala Tidning har en lång intervju med Piraternas förre lagledare Stefan Andersson Skill. Ämnet är främst hans krav på 80 000 kr på sin förra arbetsgivare vilket Piratledningen tillbakavisar. Han säger att han också har ekonomiska krav på de polska speedwayklubbar han körde i på 1990-talet men de pengarna är att betrakta som förlorade

Stefan följer endast speedwayen sporadiskt numera men det hindrar inte honom att ha kritiska synpunkter på den sport som fyllt hans liv i så många år. Piraternas resultat i Allsvenskan är under all kritik menar han. Det laget borde inte tappat någon poäng hittills. Beslutet att köra med enbart svenska förare var rätt tänkt men nu efter så många förluster måste andra åtgärder till. Med detta avses utländska förare.

Artikeln visar på hur komplicerad relationen är mellan Ando och Piraterna. Piraternas styrelseordförande Jimmy Andersson tillbakavisar Andos krav men säger samtidigt att klubben vill ha honom tillbaka. Han har kunskaper och kontakter som klubben behöver. Stefan Andersson säger att han inte vet om han återvänder till sporten någon gång men just nu är det inte aktuellt. Hur ska man lösa upp den knuten?

Stefan Andersson Skill är nog saknad av många i branschen, Inte minst av de journalister som bevakar sporten i Östergötland. Karln är en färgstark citatmaskin som sprutar ur sig rubrikstoff i var och varannan mening. Bara fram med blocket och anteckna. I umgänget med journalister håller inte Ando igen på gasen.

Kommer storhetstiden tillbaka?
Speedway är spännande och roligt och gör sig utmärkt i TV. Gladiatorspel och rock and roll i samma förpackning. Jag saknar underhållningen på tisdagskvällarna. Särskilt när Stefan greppade den svarta sorgtelefonen och skällde ut domaren på sin märkliga dialekt, en blandning av Motala och Västervik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.