Fortsätt till huvudinnehåll

En stenhård konkurrens bland yrkesspelarna


Golfen är obarmhärtig mot sina utövare. Vi hackare har otaliga fantasifulla förklaringar till våra misslyckanden men i slutändan är det sista raden på scorekortet som avslöjar allt. Vi kan aldrig i likhet med fotbollsspelare skylla på medspelare, domare eller skavsår. Statistiken avslöjar allt.

Som fritidsgolfare kan vi leva med detta men för den som har valt sporten som levebröd är det tuffare papper.

Kommer in på dessa funderingar i efterdyningarna av Gustav Adells storstilade vinst på Öland igår. Två dagars golfspel på Ekerum och Kalmar gav 72 000 kr brutto i plånboken och bakom sig i prislistan hade han kända namn som Patrik Sjöland, Jarmo Sandelin och Joakim Haeggman. Jag blev nyfiken på Gustavs ranking och gick in på golf.se för att kolla och jag ser att Gustav är rankad som nr 58 i Sverige. Högst rankad är förstås Robert Karlsson.

Gustavs förra klubbkompis från Mjölbytiden, Andreas Andersson, är rankad som nr 103.

Gustav har sedan proffsdebuten 2005 spelat in totalt 766 492 kronor vilket gör ett årligt snitt på 128 ooo kronor. I år är sammanlagda prissumman 123 900 kr varav gårdagens prischeck alltså utgör merparten. 2011 ser alltså ut som ett normalår. Det bästa året var 2010 med 212 000 kr. 2008 var inte långt ifrån med 208 000 kr.

Andreas, som numera representerar Omberg och som fick spela Masters på Bro Hof i somras, har varit yrkesspelare sedan 2001 och spelat in sammanlagt 523 529 kr. Hans bästa år var 2007 med 188 830 kr. Innevarande år är summan 51 467 kr

Sett mot dessa siffror inser man att proffstillvaron inte alltid är en dans på rosor och att det krävs en ekonomisk uppbackning av sponsorer. Jag tror jag har en aning om hur många timmar Gustav och Andreas lagt ner på driving-rangen, övningsgreen och framförallt på gymmet.

Men framtiden ser onekligen intressant ut.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.