Fortsätt till huvudinnehåll

Som vi har längtat. Och väntat

 

 Kommunalrådet fick uppbackning av tjänstemännen vid invigningen.

Som vi har längtat. Och väntat.

Espresso House har äntligen öppnat i Galleria Kvarnen. Den högtidliga invigningen skedde på fredagsförmiddagen med ks-ordförande Cecilia Burenby vid saxen. Hon var assisterad av Gallerians vd Dag Segrell (f d kommundirektör). På bilden i Corren bildar tre personer häck varav två ryggar kan identifieras såsom tillhöriga två kommunaltjänstemän. Kaffekedjan bidrog med ett antal chefer på varierande nivåer i företagshierarkin.

Jag sällar mig till gratulanterna och hoppas att kaffetåren även i fortsättningen ger kraft i arm och mod i barm.

Invigningar av företag – små eller stora – har en särskild lockelse på alla generationer kommunpolitiker. När McDonald invigdes på Viringe 2002 tog dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson i från tårna och påstod att ”McDonald satte Mjölby på kartan.”

I veckan besökte jag en visning av gamla Motalabilder. En av de skojigaste var från invigningen av Tempo 1953 som på den tiden låg på Repslagaregatan. Polis fick ordna köerna så att allmänheten inte vällde ut i korsningen Repslagaregatan-Kungsgatan. En varuhusinvigning var ett socialt event för snart 70 år sedan.

Andra bilder jag minns från min uppväxt i Motala var när Sparbanken invigde nya lokaler på 60-talet. Invigningen var synnerligen välbesökt och för bandklippandet stod landshövdingen Per Eckerberg biträdd av fullmäktiges ordförande Thore ”Blå” Pettersson. Då ska ni veta att dåvarande landshövdingen var restriktiv med sådana engagemang till skillnad från efterträdaren Björn Eriksson.

Under åren har jag förundrats över fantasilösheten vid invigning av byggen och dylikt. Jag vet inte hur många gånger jag sett politiker och tjänstemän ta det obligatoriska första spadtaget. De mer skojfriska grävarna såg till att fotografen fick lite jord på sig. Och hellre det än att någon sätter saxen i tredje statsmaktens representanter.

 

Konstaplarna Kling och Klang ordnade köerna vid invigningen.

 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.