Fortsätt till huvudinnehåll

Som vi har längtat. Och väntat

 

 Kommunalrådet fick uppbackning av tjänstemännen vid invigningen.

Som vi har längtat. Och väntat.

Espresso House har äntligen öppnat i Galleria Kvarnen. Den högtidliga invigningen skedde på fredagsförmiddagen med ks-ordförande Cecilia Burenby vid saxen. Hon var assisterad av Gallerians vd Dag Segrell (f d kommundirektör). På bilden i Corren bildar tre personer häck varav två ryggar kan identifieras såsom tillhöriga två kommunaltjänstemän. Kaffekedjan bidrog med ett antal chefer på varierande nivåer i företagshierarkin.

Jag sällar mig till gratulanterna och hoppas att kaffetåren även i fortsättningen ger kraft i arm och mod i barm.

Invigningar av företag – små eller stora – har en särskild lockelse på alla generationer kommunpolitiker. När McDonald invigdes på Viringe 2002 tog dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson i från tårna och påstod att ”McDonald satte Mjölby på kartan.”

I veckan besökte jag en visning av gamla Motalabilder. En av de skojigaste var från invigningen av Tempo 1953 som på den tiden låg på Repslagaregatan. Polis fick ordna köerna så att allmänheten inte vällde ut i korsningen Repslagaregatan-Kungsgatan. En varuhusinvigning var ett socialt event för snart 70 år sedan.

Andra bilder jag minns från min uppväxt i Motala var när Sparbanken invigde nya lokaler på 60-talet. Invigningen var synnerligen välbesökt och för bandklippandet stod landshövdingen Per Eckerberg biträdd av fullmäktiges ordförande Thore ”Blå” Pettersson. Då ska ni veta att dåvarande landshövdingen var restriktiv med sådana engagemang till skillnad från efterträdaren Björn Eriksson.

Under åren har jag förundrats över fantasilösheten vid invigning av byggen och dylikt. Jag vet inte hur många gånger jag sett politiker och tjänstemän ta det obligatoriska första spadtaget. De mer skojfriska grävarna såg till att fotografen fick lite jord på sig. Och hellre det än att någon sätter saxen i tredje statsmaktens representanter.

 

Konstaplarna Kling och Klang ordnade köerna vid invigningen.

 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...