Fortsätt till huvudinnehåll

Idrottsmän i olika åldrar

 

Höstutflykten till Ekerum blev något annorlunda. Vältränade ungdomar fick trängas med de vanliga gubbgängen som avslutade golfsäsongen. Helt plötsligt vimlade P 17-landslaget (fotboll) omkring i sina blågula overaller tillsammans med svenska och danska golfproffs som förberedde sig inför SM i matchspel med Landeryds Gabbe Axell som en av deltagarna).

Alla gäster, gamla såväl som unga, har en sak gemensamt. De har samtliga näsan begravd i den smarta telefonen.

Parkerade mig vid 18:e hålets green (Långe Jan) och fick se hur proffsen hanterade det nästan 500 meter långa hålet. Samtliga tre grupper, även tjejerna, gick upp på två slag. Det är en fröjd för en golfvän att se de vita bollarna i luften för att landa på green.

När ett kompisgäng modell äldre äntrar en golfresort (ja det heter så numera) påminner det om lumpen för 50 år sedan men utrustningen är annorlunda. Callaway Big Bertha istället för mauser m/96 eller AK 4. Bagen fylld med choklad, regnställ, extravantar och bild på mor och barnen. Bara kvalitén på starkvarorna är något högre men effekten är densamma. Under lumpartiden uppsöktes något lokalt danshak men dagens hjältar dröjer sig kvar på logementet och diskuterar putteknik, drajvar, taskigt klippta grönytor och oturliga lägen. Den perfekta banan existerar inte och inte heller den perfekta swingen. Historier från tidigare resor återberättas med fler och mustigare detaljer för varje gång och gamla bedrifter putsas till ännu högre glans.

Om du kliver in i en bastu fylld med medelålders herrar som måttar 30 cm mellan fingerspetsarna så är det inte storleken på en viss kroppsdel som beskrivs, utan deras sätt att tala om hur många kortputtar som missats. ”Om jag inte missat dom hade jag vunnit. Så det så”.

Det är ovanligt tyst i bilen när vi lämnar solens och vindarnas ö. Tre dagars friluftsliv tar på krafterna för en kontorsarbetare. Förrådet av bortförklaringar behöver också fyllas på. Väl mött nästa år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.