Jag parkerar bilen vid slottet. Sträcker på benen och drar ett djupt andetag av den syremättade sjöluften innan jag börjar promenaden norrut. Dags för ett nytt Vadstenabesök och lite funderingar kring en svunnen tid. För mig är Storgatan något av en minnenas allé.
Somliga butiker är riktigt långlivade i Vadstena. Manfreds är still going strong liksom Gamla Kondis, Strandbergs Mode och Engholms Skor. Jag stannar till utanför Bonds Fashion för här låg Wetterheds bokhandel där jag träffade min fru. Nästan som upptakten till en feel god-roman. Sportjournalist på ärevördig dagstidning möter ung bokförsäljare och ljuv musik uppstår.
”Liten stad med medeltida anor klarar sig själv”
Storgatans utbud av butiker har naturligtvis förändrats genom åren men den småskaliga känslan och den personliga servicen är sig lik. Här saknas i stort sett alla de stora, själlösa butikskedjor som dominerar affärslivet i små och medelstora svenska städer. Liten stad med medeltida anor klarar sig själv. Det är naturligtvis den känslan som lockar långväga gäster från större städer att shoppa i Vadstena.
När jag passerar torget minns jag Correns lokalredaktör Gunnar Sträng som hade kombinerad bostad och redaktion en våning upp i hörnet av Torggatan-Klostergatan. Han var också Riksantikvariens ombud och hade en grundmurad och detaljerad kännedom om stans ärorika historia. Han fick höra många kommentarer eftersom han delade namn med dåvarande finansministern. På norra sidan av torget höll tvillingbröderna Blomberg till i Westins foto och de hjälpte oss på Östgöta-Bladet med framkallning och kopiering.
På den övre delen av Storgatan hade Hälso-Gustav sin butik och han sålde frusen morotsjuice på burk. Hälso-Gustav var förtroendeingivande i sin vita rock och påminde om TV-doktorn Bo-Ebbe Löfberg.
Alla före detta Vadstenabor minns Gamla kondis. Konditoriet var platsen för många kreativa redaktionsmöten på 70-talet. Fast vi sa inte kreativa på den tiden, vi sa att vi hitter på nå´t. Det ska erkännas att dessa fikamöten kunde dra ut på tiden, särskilt tidningsfria dagar. En annan tid, ett lugnare tempo och andra prioriteringar.
Funderingar som värmer även en dag när det blåser kallt från sjön. Vadstenas och dess pulsåder Storgatan har sina fördelar även en dag när solen inte står högt på himlen. Jag kan bara lyckönska nuvarande och blivande Vadstenabor till en bostadsort som har få motsvarigheter i Sverige.
Kommentarer
Skicka en kommentar