Fortsätt till huvudinnehåll

Minnenas allé

 


Jag parkerar bilen vid slottet. Sträcker på benen och drar ett djupt andetag av den syremättade sjöluften innan jag börjar promenaden norrut. Dags för ett nytt Vadstenabesök och lite funderingar kring en svunnen tid. För mig är Storgatan något av en minnenas allé.

 Somliga butiker är riktigt långlivade i Vadstena. Manfreds är still going strong liksom Gamla Kondis, Strandbergs Mode och Engholms Skor. Jag stannar till utanför Bonds Fashion för här låg Wetterheds bokhandel där jag träffade min fru. Nästan som upptakten till en feel god-roman. Sportjournalist på ärevördig dagstidning möter ung bokförsäljare och ljuv musik uppstår.

 ”Liten stad med medeltida anor klarar sig själv”

Storgatans utbud av butiker har naturligtvis förändrats genom åren men den småskaliga känslan och den personliga servicen är sig lik. Här saknas i stort sett alla de stora, själlösa butikskedjor som dominerar affärslivet i små och medelstora svenska städer. Liten stad med medeltida anor klarar sig själv. Det är naturligtvis den känslan som lockar långväga gäster från större städer att shoppa i Vadstena.

 När jag passerar torget minns jag Correns lokalredaktör Gunnar Sträng som hade kombinerad bostad och redaktion en våning upp i hörnet av Torggatan-Klostergatan. Han var också Riksantikvariens ombud och hade en grundmurad och detaljerad kännedom om stans ärorika historia. Han fick höra många kommentarer eftersom han delade namn med dåvarande finansministern. På norra sidan av torget höll tvillingbröderna Blomberg till i Westins foto och de hjälpte oss på Östgöta-Bladet med framkallning och kopiering.

På den övre delen av Storgatan hade Hälso-Gustav sin butik och han sålde frusen morotsjuice på burk. Hälso-Gustav var förtroendeingivande i sin vita rock och påminde om TV-doktorn Bo-Ebbe Löfberg.

Alla före detta Vadstenabor minns Gamla kondis. Konditoriet var platsen för många kreativa redaktionsmöten på 70-talet. Fast vi sa inte kreativa på den tiden, vi sa att vi hitter på nå´t. Det ska erkännas att dessa fikamöten kunde dra ut på tiden, särskilt tidningsfria dagar. En annan tid, ett lugnare tempo och andra prioriteringar.

Funderingar som värmer även en dag när det blåser kallt från sjön. Vadstenas och dess pulsåder Storgatan har sina fördelar även en dag när solen inte står högt på himlen. Jag kan bara lyckönska nuvarande och blivande Vadstenabor till en bostadsort som har få motsvarigheter i Sverige.

 

Gamla kondis är helig mark för unga murvlar.

 

 

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.