Fortsätt till huvudinnehåll

Joachim från Motala slår fastighetsvärlden med häpnad

 


Motalafödde Joachim Kuylenstierna slår fastighetsvärlden med häpnad och fyller bolagsstyrelserna med kända expolitiker som Carl Bildt, Björn Rosengren, Ulf Adelsohn och Mats Hulth. Politikerna trivs i Joachims sällskap för börskursen i Fastator har ökat med 49 procent i år.

Ttidskriften Fokus berättar historien om den drygt 50-årige Kuylenstierna som i tidningen Affärsvärlden kallades för en ”en kontroversiell men skicklig fastighetsinvesterare.”

Berättelsen om Kuylenstiernas karriär tar avstamp i det på Gotland mycket uppmärksammade köpet av Gotlands kustartilleriregemente, KA 3. JK betalade 18 miljoner kr och fick stora arealer mark, baracker och byggnader. I affären som genomfördes 2004 ingick också marinens gamla ubåtshamn.

Att förvandla det gamla regementet till civil användning krävde en del planering. JK bildade en egen arkitektfirma tillsammans med fyra kolleger, Skälsö arkitekter i Visby. Parallellt drog han igång ett investmentbolag inom fastigheter nämligen Fastator, grundat 2011 tillsammans med kompanjonen Mats Lundberg.

På norra Gotland renoverades det, planlades och i etapper såldes färdigbyggda bostäder och andra tillgångar. Det var så utbåtshamnen kom ut på marknaden igen.

Fortifikationsverket såg ett värde i det strategiska läget trots att man i samma veva köpt tillbaka hamnen i Kappelshamn för drygt två miljoner. Verket erbjöd 20 miljoner vilket var för lågt ansåg JK och vände sig till andra intressenter, bland annat ryska affärsmän. Det blev naturligtvis debatt.

Hamnen köptes till slut av den kinesiske affärsmannen Ming Wai Lun från Hongkong. Försäljningssumman är inte känd men att verket miste affären och utbåtshamnen hamnat i utländsk ägo kritiserades.

Ming Wai Lun erbjöd Fortifikationsverket att köpa tillbaka hamnen för 62 miljoner kr, men verket tyckte att priset var för högt. Året därpå sänktes priset och Fortifikationsverket fick köpa den för 20 miljoner kr. Turerna kring affären spädde på Kuylenstiernas rykte som en skicklig fastighetsinvesterare.

När nya ledamöter skulle väljas in i Fastators styrelse 2015 var det Björn Rosengren (S) samt den forne statsminstern och utrikesministern Carl Bildt (M) som valdes in. Båda två har stora aktieposter i bolaget. Idag är Rosengrens position värd nio miljoner kr och Bildt har aktier för fem miljoner kr.

Andra kända politiker eller näringslivsprofiler har sällat sig till kretsen runt Kuylenstierna. Ulf Adelsohn har tillsammans med hustrun Lena Adelsohn en aktiepost värd 61 miljoner kr.

Mats Hulth, som var Socialdemokraternas finansborgarråd i Stockholm 1994-98 är också en stor aktieägare med en post värd 40 miljoner kr.

Några av de före detta politikerna har engagerat sig i intressebolaget Offentliga Hus som sysslar med samhällsfastigheter och som Fastator äger till 50 procent. Enligt Fokus ska Bildt och Rosengren leda bolaget till börsen i oktober.

Kuylenstiernas senaste rekrytering är den förre Scaniachefen Leif ”Vad f-n får jag för mina skattepengar” Östling. Han blev ordförande för Fastators dotterbolag Industrisamhället Fastigheter.

Joachims anknytning till Motala idag? Det är hans bolag, Point Properties, som har planer på att bygga lägenheter ovanför varuhuset i kvarteret Plåtslagaren (gamla Domus på Kungsgatan). Han har också släktingar kvar i stan.

Enligt allabolag.se hade Fastator 2019 en vinst på 700 miljoner kr och ett eget kapital på 1,6 miljarder kr. Vd är Joachim Kuylenstierna.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.