Fortsätt till huvudinnehåll

Linköpings GK behåller medlemslånen

För ett och ett halvt år sedan konverterade Mjölby GK medlemslånen till spelrätter. Det innebar i korthet att medlemmarna efterskänkte medlemslånet på 12 000 kronor i utbyte mot två spelrätter. Den som lyckats sälja eller överlåta spelrätten till en ny medlem njuter frukterna av detta under kommande säsong genom att spela gratis. Vinsten med ändringen ur klubbens synvinkel är att medlemslånen försvinner som en skuldpost ur balansräkningen och denna blir snyggare att visa upp för banken. Mjölby GK genomförde ändringen utan att någon protesterade.

Linköpings GK väljer en annan väg. Där beslutade klubben att fortsätta det nuvarande systemet med medlemslån vid ett extra årsmöte den 8 december i fjol. LG:s ordförande Carl-Stephen Rundquist motiverar sitt motstånd mot spelrätter i en artikel i senaste numret av klubbtidningen.

”Man har på detta sätt överfört problemet till medlemmen som oftast förlorar sin beslutanderätt och vid utträde ur klubben själv får försöka återfå det belopp som spelrätten har. Idag finns det knappast någon klubb där medlemmen återfår det belopp som man satt på spelrätten”, skriver Rundquist.

Däremot har klubben naturligtvis inget emot att enskilda medlemmar efterskänker sitt lån men detta ska ske utan tvång eller påtryckningar.

Hur kan då två golfklubbar på fyra mils avstånd komma till vitt skilda slutsatser? Förklaringen är att de lever under skilda ekonomiska villkor. LG är en gammal klubb, banan byggdes på 1960-talet, med god ekonomi. 2010 års resultaträkning visar visserligen en förlust på 696 000 kronor men om man tittar på balansräkningen ser det annorlunda ut. Klubben har omsättningstillgångar på 4,3 miljoner kronor, varav 3,8 miljoner är lätt tillgängliga på banken, medan de kortfristiga skulderna uppgår till 876 000 kronor.

Linköpingsbanan ska byggas om de närmaste åren och man har anlitat Pierre Fulkes bolag för den uppgiften.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...