Fortsätt till huvudinnehåll

Linköpings GK behåller medlemslånen

För ett och ett halvt år sedan konverterade Mjölby GK medlemslånen till spelrätter. Det innebar i korthet att medlemmarna efterskänkte medlemslånet på 12 000 kronor i utbyte mot två spelrätter. Den som lyckats sälja eller överlåta spelrätten till en ny medlem njuter frukterna av detta under kommande säsong genom att spela gratis. Vinsten med ändringen ur klubbens synvinkel är att medlemslånen försvinner som en skuldpost ur balansräkningen och denna blir snyggare att visa upp för banken. Mjölby GK genomförde ändringen utan att någon protesterade.

Linköpings GK väljer en annan väg. Där beslutade klubben att fortsätta det nuvarande systemet med medlemslån vid ett extra årsmöte den 8 december i fjol. LG:s ordförande Carl-Stephen Rundquist motiverar sitt motstånd mot spelrätter i en artikel i senaste numret av klubbtidningen.

”Man har på detta sätt överfört problemet till medlemmen som oftast förlorar sin beslutanderätt och vid utträde ur klubben själv får försöka återfå det belopp som spelrätten har. Idag finns det knappast någon klubb där medlemmen återfår det belopp som man satt på spelrätten”, skriver Rundquist.

Däremot har klubben naturligtvis inget emot att enskilda medlemmar efterskänker sitt lån men detta ska ske utan tvång eller påtryckningar.

Hur kan då två golfklubbar på fyra mils avstånd komma till vitt skilda slutsatser? Förklaringen är att de lever under skilda ekonomiska villkor. LG är en gammal klubb, banan byggdes på 1960-talet, med god ekonomi. 2010 års resultaträkning visar visserligen en förlust på 696 000 kronor men om man tittar på balansräkningen ser det annorlunda ut. Klubben har omsättningstillgångar på 4,3 miljoner kronor, varav 3,8 miljoner är lätt tillgängliga på banken, medan de kortfristiga skulderna uppgår till 876 000 kronor.

Linköpingsbanan ska byggas om de närmaste åren och man har anlitat Pierre Fulkes bolag för den uppgiften.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.